Svar på fråga: om min utveckling

Jag tycker att du Anna ser ut att ha utvecklat din ridning något enormt det senaste. Är det något du märkt själv också?
Man jobbar ju alltid med det, men har du gjort något specifikt för att komma över den “tröskeln” i ridningen?
Riktigt kul och se och jag hejar på er, som alltid. =) <3


För det första: tack snälla! <3

Ja, jag har absolut märkt en utveckling i min ridning det senaste. Det roliga är att jag från början inte hängde med i det alls. När Tage vann i februari och sen blev tvåa strax efter det och jag dessutom blev placerad med Boppen på vår första hopptävling på evigheter så tänkte jag först att “wow vad hästarna är fräscha nu!”, och ja, det är de såklart. Men sen trillade polletten ner att det kanske hänt lite med mig också 😉 Det känns himla roligt faktiskt! Speciellt eftersom det känts som att det stått lite still för mig i några år. Känns fantastiskt att det lossnar lite för mig nu.

Jag skulle säga att det är många saker som spelar in i min utveckling, men framför allt två faktorer, och det är helt klart Focus samt vår tränare Miranda. Focus är på riktigt den svåraste häst jag träffat på, även om han är världens snällaste. På grund av hans traumatiska bakgrund så är han långt ifrån som Tage och Boppen, som är lugna och världsvana med det mesta. Focus har ryckt bort mattan under mina fötter och ibland står jag på den och ibland letar jag febrilt efter vart den tagit vägen, haha. Jag önskade jag kunde förklara vad det är som är svårt med honom, men det är egentligen det mesta. Han har svårt för att vara ensam, svår i ridningen på så sätt att han vissa dagar inte alls är med mig utan bara fokuserar på allt runtomkring och blir rädd för mycket och därav kastar sig helt om. Då gäller det att vara med, kan jag säga. Annars tuggar man grus 😉 Uteritterna har krånglat, lastning, hoppning… You name it! Vi har fått jobba med A-L-L-T och jobbar fortfarande på det mesta.

Och Miranda. Bästa Miranda! Så jäkla glad att jag har henne. Hon har förändrat min ridning väldigt mycket, även om jag vet att jag har en bra bit kvar. Det har man väl alltid i och för sig, för aldrig blir man ju fullärd. Hon har lärt mig hur viktigt det är att vara enkel och tydlig i sin ridning i form av både skänkel och hand, och målet är egentligen att man ska vara så still som möjligt hela tiden. Jag är så imponerad av hur prydligt, mjukt och stilla hon rider. Riktig förebild!

Utöver allt detta så ligger också Anna, vår mentala tränare, också bakom en hel del. Hon har fått mig att inse hur viktigt det är att jobba hästen från marken för att få en trygg häst. Detta är något som jag behöver göra ännu mer, och det är så utvecklande. Man får koll på sin kropp och sina uttryck, måste hålla känslorna neutrala(vilket är SJUKT svårt för en känslomänniska som mig) och vara tydlig och inte vimsig. Väldigt svårt för mig, men så nyttigt.

Så ja, kort och gott, ny häst och nya tränare har hjälpt mig väldigt mycket till att utvecklas till den ryttare jag är just nu. Jag tror att det är nyttigt om man känner att man står still i utvecklingen att testa något nytt. Antingen ny tränare, ny gren eller kanske som i mitt fall, ny häst. Det behöver förstås inte innebära att köpa en häst, men man kanske kan byta med en kompis någon gång då och då? Det är faktiskt väldigt nyttigt att rida andra hästar än bara den/de man brukar rida.

/ Anna

Kommentera