Jahapp, då har man som 27 jordsnurr(haha) gammal upplevt sin första sömnparalys! Både Emma och Samuel och några kompisar runt omkring har upplevt detta, men jag själv har aldrig gjort det. Fram tills i natt!

Jag somnade på soffan i torsdags och Samuel jobbade kväll. Han slutar normalt sett 23.30, men hade tydligen kommit hem lite tidigare. Jag försökte sova, men det var varmt och jag vred och vände på mig. 23.10 så lät någonting på nedervåningen, och jag förstod inte att det var Samuel som kommit hem tidigare från jobbet. Vågade inte gå och kolla heller, haha. Så mesig. Med facit i hand hade det kanske vart bättre, så jag kunnat somna lugn 😉

Strax därefter lade jag mig på rygg, och jag vet att Emma sagt det så många gånger att hon inte kan somna på rygg, för då kommer sömnparalyserna. Säkert tre gånger så håller jag på att somna, men hjärnan bara skriker att jag inte borde göra det. Ni vet när ögonen känns extremt tunga och man knappt orkar hålla dem öppna? Så kändes det, men jag försökte febrilt motarbeta för att hjärnan bara “neeeej”. Fick en så konstig känsla i kroppen. Fjärde gången kunde jag tydligen inte kämpa emot, för då fick jag en paralys. Jag såg skuggan av en man stå i vår sovrumsöppning. Som tur var lyckades jag vakna väldigt snabbt, så det var det enda obehagliga jag hann se och uppleva. Vaknade då och andades väldigt stressat och förstod inte om jag drömt eller inte, men efter att ha snackat med Emma fattar jag ju att det var en sömnparalys jag upplevt.

Efter detta så vände jag mig om och somnade som en sten. Förmodligen utmattad efter att ha trott att någon random människa kommit in i vårt hus, haha. Märkte inte ens när Samuel gick och lade sig, och jag vaknar extremt lätt i vanliga fall.

Nu vet jag hur det känns, och vet också förhoppningsvis nästa gång att när jag får den där äckliga känslan i kroppen så ska jag vända mig om. Det är ändå positivt! Glad att jag inte såg värre saker, för jag har hört om folk som drömt och sett sjukt obehagliga grejer.

Har ni drabbats av sömnparalys någon gång?

/ Anna

1 Kommentar

  1. Vendela den 20 apr 2020 09:39 kl 09:39

    Ja, tror jag har haft det så länge jag kan minnas. Det kommer och går och lika otrevligt varje gång.

Kommentera