På tisdagens träff hos Emelie så fick jag och Anna varsin individuell coachning angående ett “problem” som vi anser att vi har i ridningen och vill jobba med. Jag tänkte ta och skriva om det problemet som jag tog upp och hur vi ska jobba med det 🙂

Jag sa till Emelie att jag vill träna på att få bort min perfektionism i hoppningen. Jag blir gärna osäker om jag känner att jag inte har minst 80% koll på situationen (avstånd, bra galopp osv) vilket hämmar mig mycket. Sten (vår hopptränare) kallar mig för Fröken Perfekt och är nog lagom trött på att jag styr undan hinder var och varannan hoppträning 😉 Förra träningen är enda gången på… jag minns inte när, som jag INTE styrde undan ett enda hinder. Detta var för att jag kände att hon var riktigt bra framme för skänkeln, med en bra galopp och jag kunde se avstånd. Gör jag inte detta vill jag gärna lägga en volt för att få till ett bättre flyt.

Vi kom i alla fall fram till att denna “perfektionism” grundar sig i att jag ramlade av och bröt överarmen för 9 år sedan, och att det blev ett trauma som sitter i än idag. Det var liksom enda gången som Boppen INTE var framme för skänkeln på en träning, och enda gången som jag “bara körde” och därför lade honom helt fel på ett hinder, så jag flög av och skadade mig rätt illa.

Jag har alltid tänkt att mitt beteende i hoppningen grundar sig i detta, så det kändes skönt att få det bekräftat och även lite verktyg över hur jag ska jobba med det hela. I dagsläget känner jag mig bekväm att styra emot ett hinder om det känns 80% bra. Målet är att jag inom en hyfsat snar framtid ska våga styra emot ett hinder även om det bara känns 60% bra. Jag ska rucka på min bekvämlighetszon helt enkelt.

Därför ska jag träna hemma på småhinder och verkligen rida emot dem hela tiden, oavsett hur det känns innan i anridningen. Förhoppningen är att ju mer jag får in detta i ryggmärgen, desto säkrare kommer jag bli och desto mer kommer min hjärna förhoppningsvis förstå att min kropp inte kommer skada sig för att jag inte har full kontroll 🙂 Utöver detta ska jag även jobba endel med visualisering när det kommer till min egen ridning.

Jag & Boppis på en träning för många år sedan ♥

Nu ser jag fram emot att utvecklas ännu mer som ryttare! Den mentala biten är så viktig att jobba med, både för dig själv och din häst. Jag är så glad över att jag och Anna äntligen har förstått det efter många år, haha. Jag tror att både vi och våra hästar kommer att utvecklas mycket under 2020, förutsatt att vi får vara friska såklart. Både jag och Anna har en helt annan disciplin och ett annat fokus nu mot vad vi har haft tidigare år och det ger garanterat resultat.

/ Emma

Kommentera