Det är verkligen otroligt roligt att rida och träna Focus just nu, för jag känner att jag äntligen börjar få lite lön för allt arbete jag lagt ned. Hade jag vetat om hur mycket arbete som skulle krävas för att komma dit vi är idag när jag köpte honom så hade jag antagligen aldrig köpt honom, haha.

När jag letade häst i slutet på 2017 så ville jag ha en dressyrhäst. Jag kände att jag ville utvecklas mer, för att jag och Tage var “klara med varandra”. Det visade sig senare att vi inte var alls, men något nytt behövde helt klart komma in i mitt liv för att jag skulle utvecklas. Jag valde en ny häst, som ni vet om vid det här laget.

Budgeten var inte skitstor, så jag fick gå efter vad plånboken hade att erbjuda. Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle bli en lätt match att hitta en trevlig häst till min budget. Inte visste jag att dressyrhästar var så JÄKLA dyra?! Nog för att hästar är dyra över lag, men dressyrhästar var tydligen ännu dyrare.

Jag fick syn på Focus på en annons på Facebook, hos en hästhandlare. Vet inte ens om hen håller på med hästhandel idag. Såg en film på Focus och tyckte att han såg trevlig och snäll ut. Ringde ganska snabbt på honom, för jag ville veta mer och boka in en eventuell provridning. När jag ringde sa säljaren att fler var intresserade av Focus, och skulle komma och provrida nästa dag. Antagligen ett säljknep, men då bestämde jag mig efter lite betänketid för att köra en YOLO(haha fy för det uttrycket, men det passade ganska bra här) och köpa honom över telefon. Har aldrig gjort det tidigare, och vet inte om jag kommer göra det igen. Det som fick mig att bestämma mig var när Emma sa “kommer du ångra dig om du ser honom hos någon annan och tänker att det kunde varit din häst? Om ja, kör!”. Så jag körde. På vinst och förlust, vilket jag såklart var medveten om. Dock hade jag tre månaders bytesrätt, så det kändes väl ändå litegrann som en trygghet, även om jag inte har någon aning om hur det hade gått till om jag valt att byta ut honom.

När jag fick hem Focus så var de två första veckorna bra, men sen började han ta sig ur sin bubbla. Nu kan inte jag uttala mig om han led av “inlärd hjälplöshet” eller inte, men något hände ju efter att han kom hem till oss, så något fel var det. Där och då startade en låååång period av väldigt mycket tårar, rädsla för vad hans värsta “tilltyg” skulle vara, oro, besvikelse och ilska för att ingenting funkade som jag ville.

Bild när jag gick ut med nyheten på Instagram! Så mycket Emmas häst blev han ju dock inte, även om hon äger en del i honom 😉

Nu står vi här, 2 år och 3 månader senare och jag njuter av våra ridpass tillsammans. Självklart har vi fortfarande en bra bit kvar på vägen för jag vill ha honom ÄNNU lugnare, tryggare och mer världsvan mot vad han är nu. Men vi har kommit långt, och jäklar vad den här hästen har lärt mig saker. Jag är egentligen ingen sådan person som tror att “allt händer av en anledning”, men det känns verkligen som att det var menat att vi skulle finna varandra. Jag för att jag behövde en stor utmaning i hästlivet som skulle ge mig utveckling, tålamod och mer förståelse för hästen. Focus för att han behövde en människa som kunde ta sig an hans trasiga inre.

Det känns som att vi verkligen börjar stärka vårt band tillsammans, och jag hoppas att vi ska kunna stärka det ännu mer, och utvecklas ännu mer tillsammans! Det ska bli så roligt att se vart vi kan hamna någonstans 😀 Med hjälp av Anna @friesiandreamteam har vi kommit dit vi är idag. Även om alla tränare har varit och är betydelsefulla för vår resa så är det helt klart Anna som hjälpt oss till den största utvecklingen. Den mentala biten är så otroligt viktigt, inte minst hos Focus som jag köpte som utbränd hopphäst.

Fantastiska fina Focus, så glad för att du kom in i mitt liv även om jag tvivlat SÅ många gånger på att jag skulle kunna “fixa” dig.

/ Anna

2 Kommentarer

  1. Daniela den 10 mar 2020 21:30 kl 21:30

    Så fint skrivet Anna 💞

    1
    • Systrarna Elfstrand den 11 mar 2020 09:52 kl 09:52

      <3



Kommentera