Igår startade jag min första tävling sedan mars, och det var väldigt roligt och pirrigt på samma gång. Pga skador på både mig och hästarna (och corona nu då) så har jag tävlat väldigt lite det senaste, och ju mer rutin du får på tävlandet, desto mindre nervös blir du ju. Därför ska det bli skönt att komma igång ordentligt nu igen i höst 🙂

Både Bella & Boppen fick följa med och båda två skötte sig kanon. Bella var så lugn och snäll. Tjurade inte en enda gång trots trång framridning, och Boppen var lika snäll som vanligt ♥

Först ut var Boppen och jag startade först i klassen. Då blir det ju alltid lite stressigt när du både ska hinna gå banan och hoppa fram innan din start. Han var i alla fall så mjuk och fin på både framridningen och framhoppningen. Även inne på banan kändes han så himla bra! Tyvärr fick vi två nedslag. Vi rev första hindret då jag red iväg honom alldeles för mycket där och lade honom i ett dåligt läge, och sen rev vi även tredje hindret som hoppades mot kortsidan där det blåste endel i buskarna som stod ganska nära hindret. Han blev därför ganska spänd mot det hindret och glömde nog att lyfta på tassarna. Resten av banan kändes SÅ bra! Vi fick så fint flyt mot alla hindren, han hoppade luftigt och bra och det kändes riktigt enkelt. Den här klassen kan alltså sammanfattas med riktigt bra känsla, men inte lika bra resultat. Är nöjd med både honom och mig i vilket fall!

Med Bella kände jag redan på framridningen att hon var någon sorts blandning av övertaggad och spänd. Hon var nästan lite bockig på framhoppningen och hoppade mig ur sadeln redan där. Alltså, hon stannar till litegrann precis innan/över hindren så språnget blir betydligt högre och långsammare än vad det ska vara. Jag tycker det är helt omöjligt att följa hästen på ett bra sätt i de lägena för själva “stoppet” som blir gör att din kropp hamnar i bakvikt. Jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen inne på banan, även om det blev exakt samma sak där på hindren (främst oxrarna då eftersom de sprången är längre). Vi lyckades i alla fall först ta oss igenom grundomgången felfritt, trots överhoppande och att jag fick hålla i mig 😉 Sen var det då dags för hennes första omhoppning någonsin, och eftersom situationen var som den var så gasade jag verkligen inte på, utan red en lugn omhoppning så vi skulle få så bra flyt som möjligt. Vi blev felfria även i omhoppningen och resultatet blev alltså en dubbelnolla! Kul att vi satte en dubbelnolla och jag är riktigt nöjd med både mitt och hennes kämpande banan runt.

Sammanfattningsvis så är jag mer nöjd med känslan jag fick på Boppen, men jag är också nöjd med hur jag anpassade mig och löste situationen med Bella. Jag är även supernöjd med hur hon löste situationen trots att hon var spänd. Hon tittade inget på hindren/omgivningarna, men var bara allmänt spänd helt enkelt, och det är helt okej eftersom hon inte har varit ute sen mars och trots allt inte har tävlat så mycket i sitt liv ännu. Nu har jag anmält mig och Bella till Falköping om 2 veckor där vi bara ska hoppa en 90 cm (bed. A) för att få mer rutin. Hoppas på att få en bättre känsla med bättre flyt där 🙂

En bild från igår! Tycker man ser tydligt vad jag menar här med att hon är spänd. Normalt sett har hon väldigt bra frambensteknik, men här överhoppar hon sig med kroppen/ryggen, men droppar ena frambenet. Söt och duktig är hon i alla fall ♥

/ Emma

Kommentera