Sist ut bland våra fyra hästar är Focus! Sist, men inte minst 😉

Jag vet att många av er som följer oss tycker att just Focus är så rolig att följa, och jag kan verkligen förstå det! Han vände upp och ner på min värld ganska snabbt när han kom in i mitt liv. Han är otroligt speciell. Har aldrig mött någon som honom förut.

Detta året ställde jag in mig på ganska snabbt skulle bli ett “mellanår” där vi fokuserade mycket på träning av både kropp och huvud. Eller ja, från början tränade vi bara kroppen. Vet tyvärr inte exakt när vi började med mentalträningen för Anna. Det har ju gått lite i perioder, för först fick vi hjälp att få honom att hoppa igen, men sen när vi fått hjälp med den biten kände vi oss nöjda(little did we know…) och sen tog jag kontakt med henne igen i början av året när jag kände att det inte var mycket som funkade mellan oss. Så glad över det beslutet!

Året har gått väldigt upp och ned, fram och tillbaka. I ärlighetens namn så är Focus svårast att sammanfatta, just för att allt är så luddigt. Vet att jag sagt det några gånger tidigare, men eftersom det krävs så mycket av mig och han är så svår så tror jag att jag glömmer bort mycket för att få plats med annat i hjärnan, haha…

Hur som helst. De dåliga perioderna har inneburit krångel på uteritter med stegringar, bockningar, tvärvändningar och backningar. Lite av detta har jag ju visat i en video relativt nyligen som ni ser här. Vi har också haft problem på banan. Han ville absolut inte gå i hela paddocken utan när vi närmade oss bortre delen så tvärvände han mot stallet. Vissa pass gick det att använda hela paddocken men då var han extremt spänd på bortre delen. Självklart har det varit frustrerande, för man vill ju gärna kunna utnyttja hela sin hemmabana utan problem, men det gick inte för vår del en stor del av året.

De bra perioderna har inneburit krångelfria uteritter, så avspända pass som han kan bjuda på i dagsläget på banan som möjligt och ridning i hela paddocken. Det har varit fantastiskt, och de bra perioderna har jag verkligen försökt att lagra i både minne och själ för att orka med de dåliga perioderna.

Utöver dessa upp- och ned-perioder så är de enda tävlingarna vi varit ute på två stycken klubbhoppningar. Den första var i april, och då hoppade vi en 30 cm helt felfritt. Var så himla stolt över honom! Han gjorde det enkelt och bra och det kändes inte konstigt över huvud taget. Den andra var i september, och den gick lite sämre. I 40 cm fick vi ett stopp på första hindret och sen gick resten av banan finfint. I 50 cm blev vi uteslutna, och jag tror helt enkelt det blev lite mycket för honom. Det råkade bli en väldigt lång framridning då tävlingen tog längre tid än jag tänkt, och då tror jag att energin tog slut i både huvud och kropp. Dock gjorde han det bra ändå.

Som ni vet så har vi också deltagit i våra första riktiga hoppträningar också! Bara det har varit en milstolpe som vi kan checka av. Helt otroligt roligt.

Sammanfattningsvis så har det här som sagt varit ett träningsrikt, och lärorikt år för oss. Jag tror att det har varit högst nödvändigt för vår framtid tillsammans. Hästen som jag köpte som projekt för att sälja vidare relativt snabbt har nog kommit för att stanna hos mig, haha. Vi har inte bråttom, utan allt får ta sin tid.

Nästa år är planen att fortsätta träna mycket mentalt för att få fler och fler pusselbitar på plats. Jag hoppas att vi ska kunna rida på enbart bett så småningom så vi kan komma ut på lite riktiga dressyrtävlingar igen. Det hade varit så roligt! Utöver det ska vi träna varierat, hoppa och försöka komma ut på lite pay and jumps. Vem vet, går allt skitbra kanske det blir hopptävling också? Jag vågar inte sätta upp några mål för det, men det hade såklart varit en stor bonus.

Tack för 2019 Focus, och tack för alla lärdomar. Nu hoppas jag att vi ska bli ännu bättre nästa år! <3

<3

/ Anna

Kommentera