Klockan är strax 20.00 och jag kom precis hem från dagens tävling. Jag och Anna tävlade ju först, och sedan jobbade vi som funktionärer hela dagen, så nu är vi båda helt slut. Min mage strular dessutom och det känns som om jag har något magkatarrliknande, så jag hoppas att det går över efter en (förhoppningsvis) god natts sömn.

Det blev lite blandade resultat idag. Focus blev superrädd för transporten som domaren satt i, så det var omöjligt för Anna att få till någon avspänd och bra ridning där. Positivt var att han var fin när hon red bort ifrån domaren, men det hjälper ju inte, haha. Vi får helt enkelt se till att träna på att rida honom mer på banan med transport där det sitter personer i så han vänjer sig vid det. Skönt ändå att han inte blev apatisk under hela programmet (som han blivit tidigare) utan enbart superspänd mot det “läskiga”. Bara att jobba vidare med det mentala helt enkelt, och Anna gör ett superbra jobb! Anna lade en volt i programmet så de fick -2 poäng, annars hade de hamnat strax över 60% vilket jag ändå tycker är bra med tanke på hur extremt spänd han blev.

Bellas resultat blev desto bättre, men så är hon ju också en coolare häst. Hon kikade en smula på transporten när vi kom in på banan, men sen släpper hon det och kan slappna av. Vi fick 66.48% och knep en femteplacering i LC:1, så det var jättekul att få till vår första “riktiga” placering någonsin 🙂 Hon har ju tidigare bara fått rosett i unghästklasser i hoppning, men detta blev vår första där vi riktigt tävlade om placeringen. Min känsla på banan var dock sådär. Hon var riktigt fin på framridningen, men jag upplever det som att hon dör så himla mycket på banan. Enligt andra så syns det inte, men det känns tydligt för mig och jag får absolut inte till samma goa känsla i dressyren som jag har hemma. Hon blir dessutom ännu svårare att sitta på då såklart, eftersom jag måste driva så mycket, haha. Vi fick ingen större miss (ingen poäng under 6) utan det enda jag kan anmärka på är att hon slog sig fri efter den fria skritten (när vi fattat galopp) då hon släppte stödet på bettet. Om jag får analysera så tror jag att hennes “dödhet” på banan kommer från att hon är en introvert häst och eftersom hon inte är så van vid dressyrtävlingar så tycker hon det är lite konstigt/omotiverande så hon får en liten spänning som inte visar sig utåt (som på extroverta hästar) utan att hon snarare går in lite i sig själv. Jag tror att med mer rutin på dressyrbanan (och med mer mentalträning) så kommer vi kunna bli betydligt bättre! Även jag själv måste hålla mina nerver i styr, vilket det känns som om jag gör, men det kan såklart vara jag själv som ändrar på något eller att hon känner av min sinnesstämning. Jag är i alla fall supernöjd över hur hon har tagit hela dagen och jag vet om att hon gör sitt bästa ♥ Det märks dock att hopptävlingar är mer hennes grej för där har jag betydligt lättare för att få till en bra känsla inne på banan, och hon dör definitivt aldrig där, haha.

Här kommer för övrigt dagens vlogg som vi hoppas att ni ska gilla ♥ Nu ska jag gå och däcka i soffan!

/ Emma

Kommentera