Dagens tävling!

Då var vi hemkomna, har vilat lite, och nu tänkte jag ta och uppdatera lite om dagen. Vi ber för övrigt om ursäkt för att uppdateringen här har varit lite sådär de senaste dagarna, men vi har som sagt varit sjuka och energin som vi har lagt på att sitta till datorn har fått gå till webbshopen.

Bella hoppade 80 och 90 cm idag, och var så duktig! Felfri i båda rundorna, med en superkänsla i 80 cm och helt OK känsla i 90 cm. Jag är dessutom väldigt nöjd med mig själv, och tycker inte att jag kunde ha gjort något direkt bättre, utan tog bra beslut även om min skalle var mosig. I 80 cm flöt det på så bra hela tiden. Hon var riktigt pigg och hade MASSOR med energi, men ändå så hon lyssnade tillbaks på mig också. I 90 cm blev det lite tvärtom. Där var hon inte alls framme för skänkeln utan istället lite tjurig. Till denna klass red vi fram tillsammans med Boppen, och jag kände redan då att jag inte alls fick samma känsla på framridningen/hoppningen som till första klassen där vi var själva. Inne på banan ville hon först inte ens gå mot första hindret då det var placerat från utgången i kombination med att en jobbig traktor stod bredvid (hey tryckkänsligheten), men vi tog oss över det, och sen när hon väl är inne i sin uppgift så flyter det på. Hon ville dock inte ta min skänkel framåt på banan utan galopperade snarare “uppåt” än framåt när jag bad henne. Därför blev det ett långsammare tempo med lite mer “backlägen” denna runda. Inget katastrofalt, men det ska bli spännande att se till nästa tävling (om en vecka) hur hon känns båda rundorna när Boppen inte är med och stör 😉

Anna och Boppen hade ingen rolig dag idag. Första klassen (90 cm) blev Boppen störd av Bella inne på banan, i kombination med att Anna nästan flög av innan sin start pga att Boppen blev livrädd för en barnvagn. Lilla mesen! Anna hade fått en jättebra känsla på framhoppningen men inne på banan när Bella stod utanför blev han distraherad + spänd (av det som hände med barnvagnen) så Anna fick väldigt lite kontakt med honom. 3 bommar föll och Anna var inte alls nöjd med känslan. Till nästa klass var han mer koncentrerad (Bella stod då i transporten) men trött, vilket märktes redan på framhoppningen. Anna red dock superbra inne på banan och de fick ett fint flyt. Tyvärr föll två bommar ändå, vilket är tråkigt med så bra ridning, men sånt som händer ibland. Hästar är ju inga maskiner utan har mindre bra dagsform ibland. Anna var i alla fall mycket nöjdare i den här klassen och tyckte det var skönt att avsluta med en bra känsla.

Tror hon gnäggar på Boppen på den här bilden, haha ♥

Nu väntas ännu en tävling för Bella om en vecka i Mariestad. Då ska vi hoppa 85 och 95 cm. Boppen ska inte tävlas igen förrän i september, vilket blir skönt för honom då det antagligen är lite svalare då.

Har ni för övrigt också hästar som har sjukt svårt för att bete sig/koncentrera sig när de är iväg med sina kompisar på tävling? Det blir ju jobbigt att inte kunna åka på tävlingar tillsammans när hästarna går ungefär samma klasser, så det hade varit skönt om de kunnat vänja sig, eller om vi hade kommit på en lösning för det hela.

/ Emma

4 Kommentarer

  1. Michaela den 9 aug 2019 19:49 kl 19:49

    Åka i olika transporter 🙂 om det finns möjlighet annars är det nog tyvärr sådant man får ta när de går i en så stor flock, på gott och ont.

  2. Linnea den 9 aug 2019 20:41 kl 20:41

    För min häst var det bra att ha med sig en vän. Han blev rätt gnägging och stressad men det gjorde att när han väl förstod var det var han skulle fokusera på blev han kvick för skänkeln och var med mig hela banan.

    • Emma den 9 aug 2019 22:36 kl 22:36

      Äsch, alltså, det är ju egentligen inget man behöver fundera jättemycket på – OM det kanske inte vore för att ni tävlar ganska sällan (?), för sånt där “trams” det ger sig ju i regel med några regelbundna tävlingar, och på så låga höjder är det ju faktiskt, med handen på hjärtat, nästan bara att skita i vad som faktiskt låter utanför banan och rida på, rida framåt. Låter kanske lite krasst, men jo, konstigare än så ska man inte göra det, alltid hellre förenkla än försvåra. Problemet i ert fall, som jag ser det, är att ni kör inte iväg varje-varannan helg och hopptävlar, och såklart blir det jobbigare då. Det blir mer koncentrerat liksom. Men hade ert problem funnits i 130 och uppåt, ja då hade ni haft en utmaning. Men i nuläget, ta det för vad det är, låtsas som att ni rider två fyraåringar mentalt sett, men låt själva ridningen avspegla att ni faktiskt har kommandot på era, ja Boppen är väl äldre och Bella är väl yngre för jag vet inte deras exakta åldrar, men ställ de krav som man faktiskt kan ställa på fullvuxna hästar (som dessutom inte är totala duvungar på att tävla!), och låt ert eget mentala fokus handla om att nu tjafsar vi inte, nu är det arbete. Lite så. De är ju så fina båda två, men det ska ju ändå vara roligt också att ut och tävla! Men man får ge sig lite fan på att det ska bli så också, ibland. Jag vågar nästan lova att hade ni kört på med småtävlingar ofta/oftare, så hade de inte skrikit och gnäggat efter varandra. Och ja, jag förstår ju också att det inte funkar så, absolut, så jag menar inget illa. Och grattis verkligen till Bellas nollfelare, det är väl verkligen en fjäder i hatten om något!!! Tänk va, efter hennes inte så roliga skada, och nu till nollrundor! Ja det är fantastiskt roligt!



    • Systrarna Elfstrand den 10 aug 2019 11:19 kl 11:19

      Haha ja men du har så rätt! Vi får helt enkelt försöka “träna på att tävla” helt enkelt och så får de lära sig att sköta sig, och vi får lära oss att fokusera 🙂
      Tack snälla!



Kommentera