Som ni säkert vet så har jag och Anna tränat mentalt med våra hästar under hela 2019, och har märkt stora resultat på dem. Något som jag har velat prova länge är dock mental träning även för mig som ryttare. Detta eftersom den mentala biten är en av mina största svagheter inom ridningen. Jag är en extrem perfektionist, vilket inte är bra då det lätt kan låsa sig i hjärnan för mig vid exempelvis hoppning. Istället för att “bara köra” så kan jag bli osäker om allt inte känns precis som jag vill. Samtidigt som jag är en perfektionist så är jag också ganska dålig på att våga sätta mål och ha en tydlig plan inför dem. Detta är två grejer som jag vill förbättra!

Jag och Anna hade i mellandagarna en kursdag tillsammans med Emelie Espegren som driver My Best Self. Ifall ni är intresserade av mental träning (oavsett om det är för ryttare, arbetsplatsen eller något helt annat) så kan vi rekommendera att kontakta Emelie 🙂 Vi är supernöjda med vår kursdag med henne som gav väldigt mycket (även för mig som har en kandidatexamen i psykologi sen tidigare). Det var mycket information att ta in, men samtidigt var allt så intressant att vi utan problem kunde hålla fokus hela tiden. Dessutom är hon en så himla positiv och härlig tjej med liknande tänk som oss när det kommer till hästar!

Något som vi diskuterade var att många skyller på yttre omständigheter om något inte gick bra på tävlingen, istället för att förbereda sig själv och hästen inför alla möjliga situationer som kan uppstå. Jag var sådan förut också, men nu med åren så har jag fått mer kunskap som snarare gör mig tacksam över att få vissa motgångar. Till exempel tycker jag det var BRA att jag på årets sista tävling upptäckte att Bella tycker det är konstigt med “läskiga grejer” bredvid hindren. Det är helt enkelt något jag måste förbereda oss bättre på till nästa gång. Jag hade då kunnat se det dåliga tävlingsresultatet som Det gick dåligt för att det var läskiga utsmyckningar bredvid hindren men istället väljer jag att se det som Det gick dåligt för att jag inte har förberett henne på läskiga utsmyckningar bredvid hindren.

Rent krasst så kan ju faktiskt vad som helst hända på tävlingsbanan som du kommer behöva hantera. Flyger det till exempel in en plastpåse ska din häst vara såpass trygg att den fortfarande fokuserar på dig, och inte på platspåsen. Du kan inte skylla på platspåsen om det gick dåligt. Du får skylla på dig själv och att du inte har förberett din häst för en sådan situation. Detta gör mig otroligt motiverad till mentalträningen av hästarna just nu. Jag vet att ju mer jag tränar: Desto tryggare kommer jag & Bella bli som ekipage, och desto mer kommer hon lita på mig, och fokusera på det jag ber henne om.

Ett exempel på ett ekipage som verkligen visade på fullt fokus i en helt sjuk situation var Marc Houtzhager och Calimero under EM i år. Under EM-finalen så sprang det runt två stycken demonstranter mitt under hans runda. Vid ett tillfälle så befann sig den ena demonstranten bakom ett hinder som han var på väg emot, med fladdrande “protestskylt” i handen. Trots detta så lyckades Marc rida en felfri runda, vilket jag tycker är sjukt imponerande. Det fokuset från både hans och hästens sida är något som jag helt klart strävar efter!

Tränar ni mentalt själva och/eller med era hästar?

/ Emma

Nu är det ett tag sedan som denna hjälm kom ut, men GPA har släppt en ny hjälm. Såhär står det beskrivet på Skara hästsport, där också bilderna är ifrån:

GPAs ikoniska Firsta Lady i ny tappning med fast hakskydd som ger bättre skydd för nacken, ökad stabilitet och större synfält. Hjälmen har fast solskärm och urtagbart foder av foam som går att tvätta.

Såhär ser hjälmen ut.

Jag måste säga att jag tycker att hjälmen ser väldigt lustig ut. Nu har jag inte sett den på, så det kan såklart hända att den ser bättre ut när den väl sitter på huvudet men just på produktbild ser den rolig ut. Enligt beskrivningen låter det genomtänkt och säkert. Jag har dock själv aldrig haft problem av att hakbandet sitter i vägen för synfältet. Hjälmen på bilden är en “glossy”, och det finns också i matt. Båda modellerna kostar 8995:-.

Vad säger ni om hjälmen – hiss eller diss?

/ Anna

Woho! Idag är det exakt två år sedan jag hämtade hem min “lilla” för tidiga julklapp, Focus! 22 december 2017 var första gången vi möttes på riktigt, och också då som jag köpte honom och tog med honom hem. För er som inte vet så köpte jag honom genom att ha sett en film endast, så han var en riktig chansning för mig att köpa.

Första året tillsammans har jag pratat om i en video, och den videon kan ni se HÄR.

När jag ser tillbaka på vår tid tillsammans så är det ganska luddigt och snurrigt. Jag vet knappt när det gick framåt eller bakåt i utvecklingen om jag ska vara helt ärlig. Jag tror att jag förträngt mycket när det kommer till vår resa, just för att den har varit väldigt jobbig stundtals.

Det här året som varit känner jag att jag har landat lite mer i oss och hur han är som häst. Det har tagit väldigt lång tid! Det sägs ju att det tar ett år att lära känna en häst, men för mig har det tagit två, haha. Jag tror knappast att jag har lärt känna honom färdigt än heller för den delen.

År 2019 har inte varit lätt, och vi är långt ifrån klara tillsammans. Vi har fortfarande en lång väg kvar att gå, men det känns äntligen som att några pusselbitar är på plats. Jag har fått känna lite mer vilken häst Focus faktiskt kan bli detta år, även om vi “bara” har tränat hemma i princip.

Focus är verkligen en helt fantastisk häst, och jag tror att han besitter mycket kapacitet både i hoppning och dressyr. Han är otroligt rörlig i sin kropp, hoppar med lätthet och har inga svårigheter där. Den svåra nöten att knäcka är det mentala, och det är svårt just för att det tar tid och fortfarande är ganska nytt för mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag längtar så till den tiden då jag känner att jag har koll på allt och vi har utvecklats betydligt mer, men samtidigt är ju jobbet roligt. Ibland, haha. Nej men skämt åsido, det är väldigt roligt och utmanande med en häst som Focus. Hade jag kunnat se in i framtiden så vet jag inte om jag hade köpt honom, faktiskt. Men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Han har redan på dessa två åren lärt mig så otroligt mycket, och det kommer jag vara honom evigt tacksam <3

/ Anna

Hippson skrev för ett tag sedan en artikel om att det från och med 2021 kommer vara hjälmkrav på alla internationella dressyrtävlingar.

Kopierat ur artikeln:
Finns inget argument
Från och med 2021 måste därför samtliga ryttare bära en godkänd hjälm vid FEI:s tävlingar, även inne på dressyrbanan.
– Tradition är viktigt i vår idrott, men det är svårt att inte följa de medicinska råden, säger FEI:s dressyrkommitté till Eurodressage och fortsätter:
– Det finns inget riktigt starkt argument mot användningen av skyddade huvudbonader i dressyr, förutom att det är en tradition.”


Alltså ÄNTLIGEN! Jag tycker det är så otroligt konstigt att den här regeln inte har kommit tidigare. Där är dressyren så sjukt mossig, att bara för att det är “sedan gammalt” att hatt ska bäras på dressyrtävling så ska den regeln gälla för alltid, typ. Jag tycker i ärlighetens namn att det är mycket snyggare med hjälm på. Det ger ett sportigare intryck av den sport som dressyr faktiskt är, och dessutom känns det lite bra i själen att en hjälm sitter på huvudet. Nu får vi ju då vänta ett helt år innan regeln träder i kraft, men det är i alla fall på gång!

Nu väntar jag bara på att kandar ska bli valfritt och inte ett krav internationellt… Men det lär väl aldrig hända.

/ Anna

Jag och Emma har lyxen att kunna rida hemma de flesta dagar om året, men ibland lastar vi såklart våra hästar för att rida på andra ställen också. Ibland har vi träningar, ibland tävlingar och ibland är helt enkelt paddocken/väglaget alldeles för dåligt för att rida hemma.

Vi har en vanlig, hederlig hästtransport av märket Humbaur, modell Xanthos Aero. Det är en transport med boogie, sadelkammare och är av aluminium. Vi gillar vår transport mycket, dock har vi ju som ni kanske vet väldigt långa och stora hästar, så visst blir det lite trångt i fram när man ska tränsa i transporten 😉 Det finns ju transporter som är rymligare i fram framför hästarna, men vi är ändå såpass nöjda med vårt släp så vi lär inte byta. Vi får väl helt enkelt köpa lite mindre hästar framöver, hehe. Ett drömsläp är dock Umesläps B60 som har en stooor sadelkammare som samtidigt inte tar plats framför hästarna.

Om vi hade fått drömma så hade vi velat ha en b-kortslastbil. Jag vet att det finns många för- och nackdelar med både transport och lastbil, men det vore så skönt att bara kunna lasta och åka. Om jag hade fått drömma så hade jag köpt en sådan här:

Detta är en Horsewagen, som är väldigt ny på marknaden vad jag förstått. Den har marknadens högsta lastvikt, och det är också det som lockar. Den har ramper/luckor på båda sidor, vilket är väldigt smart om man behöver lastträna hästen och liksom “avdramatisera” själva lastbilen. Den har stuteriinredning vilket jag absolut hade köpt om jag köpt mig en lastbil. Den har också en rymlig sadelkammare, och man kan välja till “skötardörrar” som ni ser på bilden ovan, så stuteriväggarna är fasta.

Nackdelar med lastbil är förstås att det är dyrt i inköp. Det är dessutom ännu ett fordon att ha sommar- och vinterdäck till, den ska tankas utöver personbilen och den ska skattas och besiktigas. Den kan ju också gå sönder, haha. Inte så roliga kostnader att lägga ut om något skulle krångla, precis som på en personbil.

Fördelarna är att anser jag är att det är smidigt! En lastbil går dessutom ännu stabilare på vägen än en transport(även om jag som sagt är nöjd med vår för den känns väldigt stabil). Sen hade vi kunnat få med oss fler hästar på samma gång också, om vi hade behövt det någon gång och det finns dragkrok på lastbilen så vi kan köra både lastbil och hästsläp. Perfekt ju 😉

Ni som brukar åka med era hästar – vad har ni för något? Hästtransport eller b-kortslastbil? Vad för sort? Är ni nöjda? 😀 Hade vart roligt att läsa om!

/ Anna