Tyckt och tänkt om ridsporten

Hur mycket ska hästarna egentligen tävla?

Ett ämne som kanske alltid är aktuellt är det här om hur mycket varje häst ska tävlas. Självklart är varje enskild häst också en enskild individ med olika mentalitet, ork och styrka, men visst finns det en gräns för de allihopa.

Jag och Emma har aldrig tävlat sådär dundermycket med tävlingar varje helg, så för vår del behöver vi kanske inte tänka efter så mycket. Eftersom vi tävlar för att vi tycker det är roligt så blir det max varannan helg i snitt, och självklart längre pauser där emellan. Hade vi varit iväg på meeting hade vi kanske fått tänka till lite mer, dock. Vi har aldrig varit iväg på meeting, så det sitter inte lika mycket “i ryggmärgen” som vanliga endagars tävlingar. Det blir ju en liten annan grej på meeting för hästarna. Dels ska det övernattas på annan plats än hemma, komma in i andra rutiner, inte gå i hage på flera dagar och så vidare. Oavsett om jag hade startat ett dressyrmeeting eller hoppmeeting så tror jag att jag hade valt en klass om dagen, om det vore tredagars till exempel. Tvådagars hade jag kunnat rida två klasser första dagen och sen en klass andra dagen. Det tror jag hade blivit ganska lagom för mig och de hästar vi har.

När det väl kommer till kritan så är det ju faktiskt för vår egen skull som vi tävlar, och inte hästens. Antingen för att vi själva tycker det är roligt, för att hästen ska komma ut och tävla för att kunna säljas för en högre summa eller för att tjäna pengar på det. Självklart finns det hästar som älskar att tävla, men just därför måste vi som människor tänka efter hur mycket vi tävlar varje häst, så att inte glädjen i det slocknar. Jag tror faktiskt att det är viktigare än all träning i världen. Personligen tycker jag att det är superroligt att tävla, och tycker det är viktigt för min motivation och utvecklings skull, men jag vet att alla hästar i vårt stall hade klarat sig fint utan tävlingar. Det märks såklart att de tycker det är roligt, men de tycker det är lika roligt att springa fort i skogen eller hoppa hemma.

Varför sitter jag och babblar om det här nu, tänker kanske ni. Jo, jag tycker alltid det är ett aktuellt ämne att ta upp. Nu är det inte som att jag sitter och stirrar mig blint på startlistor och ser namn som poppar upp där för jämnan, utan jag vet att just detta ämne är ganska omtalat. Jag har sett att bland annat Ponnymamman har pratat om det, och jag kan tänka mig att många tävlar mer än vad de egentligen behöver. Hästarna kanske därför inte får den återhämtningen de behöver, vilket i sin tur kan leda till både skador och sänkt motivation/glädje till arbetet.

På tävling med Boppis -17.

Hur mycket/ofta tävlar ni med era hästar?

/ Anna

Korta tyglar och mycket stöd

Som ni säkert vet så finns det många saker jag inte förstår mig på i dressyren som sport. En konkret sådan sak som jag verkligen har uppmärksammat den senaste tiden är att många ryttare rider med så extremt korta tyglar. Jag förstår inte riktigt syftet med detta.

Min uppfattning är att ju kortare tyglar du rider med, desto spändare blir du i axlarna (vilket resulterar att du inte får tillbaks dem och istället rundar bröstryggen), du får en hårdare hand, svårare att räta upp dig (så din tyngdpunkt hamnar längre fram = mer belastning på frambenen), får oftast ett hårdare stöd i handen osv. Jag själv har alltid gillat att rida med lite längre tyglar. Både eftersom jag av naturen har svårt för att få tillbaks mina axlar, men också för att jag vill ha ett lätt stöd till hästens mun. I hoppningen blir det såklart lite kortare tyglar eftersom jag mestadels står i lätt sits där, men vid ren dressyrridning tycker jag det är trevligt att rida med lite längre tygel. Det räcker ju gott och väl att ha såpass kort tygel att du kan hålla den sträckt, samt framför dig i en bra vinkel, vilket får anpassas beroende på hästens form.

När vi var på Falsterbo senast så kikade vi lite på dressyren, och av alla ekipage vi såg så var det en ryttare som stack ut: Lina Dolk. Varför? Hon red med längre tygel än de andra, och det gjorde genast att det såg mer harmoniskt ut. Hästen såg nöjd och avslappnad ut, gick i en trevlig form, såg ut att ha ett lagom stöd till bettet (dvs den gapade inte eller såg missnöjd ut på något sätt), och Linas sits såg mer avslappnad ut än de andras. Väldigt inspirerande att se!

Många gånger tycker jag att det kan se ut som om ryttare “bär omkring” på sina hästar, eftersom de rider med korta tyglar och har så mycket stöd i hästens mun. Mestadels när ryttare rider på vanligt tränsbett, eftersom det inte riktigt funkar att ta det “hårda stödet” på kandar då det är så skarpt. Jag tycker det är konstigt att detta många gånger premieras i dressyren (tillsammans med flera andra grejer jag inte förstår mig på), som i grund och botten egentligen handlar om att hästen ska kunna bära sig själv. Det var intressant att se Steffis och Carls clinic i höstas, när Steffi fick prova Carls dressyrhäst. Hon blev förvånad över hur stark hästen var, jämfört med de hopphästar hon brukar rida. Kanske är det så generellt, att dressyrryttare har mer stöd i handen än hoppryttare? Det ser i alla fall ut så, och jag kan inte förstå anledningen till det.

Det här tycker jag är en bekväm tygellängd vid dressyrridning. Jag kan hålla mitt överliv upprätt, får en fin linje från armbågen ner till bettet, med ett lätt stöd i handen.

Hur korta tyglar gillar ni att rida med, och hur mycket stöd i handen vill ni ha?

/ Emma

Att vara en god ledare

Vi fick en så intressant fråga under våra söndagsfrågor som jag väljer att ta upp i ett eget inlägg 🙂

Många säger att det är viktigt att vara tydlig mot hästen och visa vem som bestämmer och vara tuff. Det hade varit intressant att höra era reflektioner kring det då begreppet innebär allt från konsekvent handlande till piskrapp.

Vi tänker såhär: Det är stor skillnad på ledarskap och ledarskap. Jag tror att de flesta som har varit anställda har varit med om olika typer av chefer. De som med sitt ledarskap peppar dig i ditt arbete samtidigt som hen är en trygg och god ledare, och så finns det de chefer som utnyttjar sin makt genom att trycka ner sina anställda och får dem att känna sig mindre värda.

Precis så tror vi också att det känns för hästarna, beroende på hur deras människor agerar. Vissa människor får hästarna att må dåligt, så de bara agerar utifrån tvång, och en rädsla av att få våld emot sig. Andra människor är tydliga och vänliga i sitt ledarskap, så hästen utifrån det kan förstå hur den ska agera i olika situationer.

Jag tror att många tolkar “ledare” som ett negativt ord inom hästvärlden, just eftersom det låter så “bestämt och auktoritärt”. Något som vi har lärt oss av att träna mentalt med Anna är vikten i att vara en god och tydlig ledare för hästen, och att hästen behöver en ledare. Ifall vi är bra ledare så kan hästen slappna av på ett helt annat sätt, eftersom den blir mer trygg med sin uppgift. Den kan då fokusera mer på vad den ska göra, istället för att fundera över hur den ska leda själva situationen. Med olika Parelli-lekar har vi tränat upp vårat ledarskap med hästarna, och märkt resultat även om vi har massor kvar att lära.

Något som är viktigt i vårat ledarskap är vikten av integritet. Vi ska respektera hästens bubbla, och den ska respektera vår bubbla. Detta är något som exempelvis Focus har väldigt svårt för då han är brötig och gärna dundrar rätt in i en. Då gäller det att markera att det beteendet inte är okej utan att för den delen bete sig våldsamt mot hästen.

Som ni säkert redan vet så är vi emot all typ av quick fix, utan jobbar hellre långsiktigt för att få ett förtroende till hästarna. Ett bra exempel på en sådan situation kan vara med en svårlastad häst. Många människor är då dåliga ledare och försöker få in hästen med våld. Det kanske funkar för stunden, men kommer inte hjälpa något i längden, utan tvärtom får du en mer osäker häst. Vi försöker istället att träna på hästens klaustrofobiska sida på hemmaplan, anpassa last-träningen efter hästen, och om hästen inte går på transporten när vi väl ska någonstans så får vi ta situationen som den är. Aldrig använda kvastar/spön för att slå in hästen, utan istället vänta ut den och hellre försöka leka in den, och belöna med godis såklart.

Gammal bild ifrån 2011 på mig och Tagis!

Nu ser både jag och Anna fram emot att lära oss mer om horsemanship för att på sikt bygga upp ett ännu starkare band med våra hästar. Det tycker vi är både roligare och viktigare än alla tävlingsresultat som finns!

/ Emma

Att köpa egen häst

Jag vet att vi får många frågor om vad man ska tänka på när man ska köpa sin första egna häst, så därför tänkte jag att det kan vara passande med ett sådant inlägg här! Om ni kommer på fler viktiga grejer så kan ni såklart kommentera det också, så har vi allt samlat.

– Hitta stallplats
Det allra första steget i att köpa egen häst, om man inte har egen gård förstås, är att hitta en stallplats. Stallplatsen är såklart superviktig att ha säkrad redan innan man hittar häst, för annars har man ingenstans att ställa hästen när man köpt den. Kolla runt lite vad hyrorna ligger på, vad som ingår, avstånd hemifrån och allt sånt och väg det positiva mot det negativa. Det som inte ingår måste du kanske kunna lösa själv, och det kan också vara bra att kika på det, det vill säga hö, kraftfoder och mineraler samt spån/torv/halm eller liknande.

– Hitta drömhästen
Första steget är förstås att hitta sin nya häst. Jag är ingen sån som tycker att man måste åka och titta på en massa hästar “bara för att”, men det viktigaste är att det känns rätt.

– Besiktiga
När man bestämt sig för vilken häst som ska köpas så är det dags för besiktning. Exakt vilken typ av besiktning som ska göras är såklart upp till dig som köpare, och jag kan tycka lite att det beror lite på hur mycket hästen kostar samt hur mycket den har gjort. Eftersök lite innan för att se vad du känner behöver göras, men när vi köpte Bella till exempel så gjordes en klinikbesiktning samt exportröntgen(alltså röntgen på benen).

– Inköp av saker
Nu behöver här köpas saker! Kanske något av det roligaste, men också dyraste, haha. Såklart behöver man inte köpa ALLT på en och samma gång heller, men lite saker kan vara bra att ha preppat med:
– Sjuklåda – kanske något av det tråkigaste, men också viktigaste att ha. Det är toppenbra att i alla fall ha preppat med lite bomull, koksaltlösning, kompresser, bandage(vetflexlindor är kanon!), termometer, mjukgörande salva, sax och engångshandskar. Det kommer man långt med!
– Täcken efter årstid – såklart behöver du inte köpa flugtäcken på vintern och så vidare, utan det går att köpa lite efter hand. Men inhandla lite täcken som kan behövas beroende på vilken årstid det är, så hästen är skyddad vid vädret som är då. Eventuellt också något transport/stalltäcke då också.
– Grimma och grimskaft – gärna då någon lädergrimma att ha vid transport. Läder går sönder till skillnad från nylon om hästen skulle fastna i transporten. Såklart kan man köpa någon “haggrimma” också, men läder i första hand skulle jag säga.
– Transportskydd/benskydd – för hästen att ha när den åker hem. Kolla gärna med tidigare ägare så du köper skydd som hästen är bekväm med. Vissa hästar trivs inte alls med höga skydd medan andra jättegärna har det.
– Ryktlåda/påse och borstar – såklart måste hästen kunna borstas när den kommer på plats! Någon hårdare borste att ta bort lera med, någon mjukare för finputs, någon ryktborste med skrapa, hovkrats samt man/svansborste.
– Eventuella ridbenskydd – det här beror såklart på vad hästen trivs med, men många hästar går med benskydd. Fråga gärna tidigare ägare, så vet du vad hästen trivs med!
– Ett par schabrak – schabrak eller vojlock behövs när det är dags att rida, så några stycken kan vara bra att ha från start. Enligt mig så är schabrak bland det roligaste att köpa in, så köp inte på er för många redan från början, haha 😉
– Träns och bett – det här är ännu en grej som kan vara bra att kolla av med tidigare ägare, vad hästen gått bäst på. Är SÅ för att man ska testa själv förstås, och se om hästen trivs ännu bättre på andra saker eller så, men träns och bett behövs för att kunna rida(eller bettlöst, förstås).
– Sadel och sadelgjord – denna punkt sätter jag dock sist av en anledning, och det är att det behöver provas ut. Därför får man ta sin nya häst till sadelutprovare och prova ut en sadel, samt sadelgjord. Sadelgjordar kan vara lite “risky” att köpa innan sadel, eftersom det beror på hur långa stroppar och hur lång/kort själva kåporna och allting är på sadeln. Så det är allra bäst att prova ut både sadel, sadelgjord och eventuella paddar och grejer hos en duktig sadelutprovare 🙂

– Försäkring – Något av det absolut viktigaste förstås, det är försäkring. Kolla med ägaren vad den har för försäkring på hästen i dagsläget, och se ifall du vill ta över den eller inte. Här är det viktigt att se så hästen inte har några reservationer. Sen är det viktigt att sätta sig in lite i försäkringar och se hur mycket man vill ha hästen försäkrad i och i vad för “grupper” och allt sådant. Det är en djungel med försäkringar, men det är helt klart värt det när olyckan är framme.

– Njut!
Nu är det dags att njuta av din nya häst! Se till att lära känna den, låt den bekanta sig med sina nya hästkompisar och visa den omgivningarna ordentligt när den kommer. Vi brukar alltid gå en liten promenad med hästarna för att visa dem omgivningarna(förutsatt att de är lugna, såklart) för att sedan antingen låta hästen gå in i boxen eller en hage. När det är dags för hage får nya hästen och flocken gå bredvid varandra först för att de ska få lära känna varandra innan de släpps ihop. Detta under uppsikt såklart, så att man har lite koll på dem. Vi brukar börja rida dagen efter hästen kommit hem, men man får såklart känna av läget lite. Är den stressad kanske det är lugnare att longera eller liknande.

Vad gäller allt så tycker jag absolut att man(med försiktighet) ska testa sig fram för att se vad som passar dig och din nya häst bäst. Ta hjälp av kunniga ifall det är något som är oklart. Man ska absolut inte vara rädd för att ta hjälp, tycker jag 🙂

Boppen och Tage som vi ägt i 9 respektive 12 år <3

/ Anna

Mental träning ger förståelse

Jag är så glad över att vi hittade Anna och tack vare det har börjat träna mentalt med våra hästar, vilket jag tror är supernyttigt för alla hästar och hästmänniskor. Det finns så himla mycket att lära av varje häst! Dessutom har säkerligen varje häst issues som den behöver träna på, oavsett hur bra uppväxt den har haft. Bella är ett exempel på detta. En otroligt grundtrygg häst som ändå har grejer som hon har jobbigt för. Sen finns det hästar som Focus som är mentalt förstörda “tack vare” sitt bagage i livet, där de mentala problemen blir mer tydliga i vardagen. Oavsett typ av häst kan jag garantera att du som hästmänniska kommer märka skillnad på din häst om du lägger ner tid på den mentala träningen och tar hjälp av en bra tränare.

Nu när vi har börjat träna mentalt känner jag att jag har fått en djupare förståelse över varför Bella (i mitt fall) beter sig som hon gör i vissa situationer. Jag har också blivit mer medveten om mig själv och vilka signaler mitt kroppsspråk sänder ut. Tack vare detta har vi blivit mer samspelta och trygga med varandra, vilket redan visar sig på flera sätt i ridningen trots att vi inte har gjort många träningar för Anna.

En sak som jag har lärt mig är vilken typ av häst Bella egentligen är. Ifall du inte är insatt i det mentala kan du lätt tro att hon är en kaxig häst eftersom det är så hon kan visa sig utåt (genom att exempelvis bli sur ibland). I själva verket är hon egentligen en väldigt introvert och försiktig tjej, som tar till “tjurigheten” som en försvarsmekanism för sin tryckkänslighet. Det är säkerligen därför som hon är så sur mot andra hästar till exempel. Eftersom hon är så känslig måste jag dessutom lära mig att bli bättre i min timing i lekarna och ridningen, men det kommer nog snart.

Det roliga nu när vi har börjat träna för Anna är att Bella har börjat visa en helt annan sida utåt mot oss. Vi har alltid trott att hon är en ganska “omysig” häst, för hon har aldrig visat att hon gillar fysisk kontakt med oss. Helt plötsligt efter att vi började träna mentalt så har hon istället förvandlats till stallets mysigaste häst! Hon har blivit personlig på ett helt nytt sätt eftersom hon har kommit ur sin bubbla och känner sig tryggare med oss och med sig själv. Helt fantastiskt att få sådana aha-upplevelser i hanteringen! Nu ser jag verkligen fram emot vad mer träning kan ge oss både i hanteringen och ridningen 🙂 Hon har redan en fantastisk vilja och kanonpsyke ridmässigt, men jag tror att när vi blir ännu mer samspelta och trygga tillsammans så kommer hon göra allt för mig!

Mys i hagen ♥ Hon kliar alltid tillbaks om man står så hon kan nå. Älskar att hon har blivit så mysig!

Jag är så glad över att ha blivit äldre och klokare med åren, och inte känna behovet av att sätta mig själv i något fack. För att bli den bästa hästmänniskan är jag övertygad om att det är bäst att hitta inspiration från olika håll och inte se något som “flummigt”, utan vara öppen för att prova nya grejer för att se om det funkar. För 10 år sedan kan jag säga att jag säkerligen hade tittat lite undrande på “folk som oss” och tyckt att “frihetsdressyr är väl bara för de som inte tävlar”, haha…

Tränar ni något mentalt med era hästar?

/ Emma