Igår startade jag min första tävling sedan mars, och det var väldigt roligt och pirrigt på samma gång. Pga skador på både mig och hästarna (och corona nu då) så har jag tävlat väldigt lite det senaste, och ju mer rutin du får på tävlandet, desto mindre nervös blir du ju. Därför ska det bli skönt att komma igång ordentligt nu igen i höst 🙂

Både Bella & Boppen fick följa med och båda två skötte sig kanon. Bella var så lugn och snäll. Tjurade inte en enda gång trots trång framridning, och Boppen var lika snäll som vanligt ♥

Först ut var Boppen och jag startade först i klassen. Då blir det ju alltid lite stressigt när du både ska hinna gå banan och hoppa fram innan din start. Han var i alla fall så mjuk och fin på både framridningen och framhoppningen. Även inne på banan kändes han så himla bra! Tyvärr fick vi två nedslag. Vi rev första hindret då jag red iväg honom alldeles för mycket där och lade honom i ett dåligt läge, och sen rev vi även tredje hindret som hoppades mot kortsidan där det blåste endel i buskarna som stod ganska nära hindret. Han blev därför ganska spänd mot det hindret och glömde nog att lyfta på tassarna. Resten av banan kändes SÅ bra! Vi fick så fint flyt mot alla hindren, han hoppade luftigt och bra och det kändes riktigt enkelt. Den här klassen kan alltså sammanfattas med riktigt bra känsla, men inte lika bra resultat. Är nöjd med både honom och mig i vilket fall!

Med Bella kände jag redan på framridningen att hon var någon sorts blandning av övertaggad och spänd. Hon var nästan lite bockig på framhoppningen och hoppade mig ur sadeln redan där. Alltså, hon stannar till litegrann precis innan/över hindren så språnget blir betydligt högre och långsammare än vad det ska vara. Jag tycker det är helt omöjligt att följa hästen på ett bra sätt i de lägena för själva “stoppet” som blir gör att din kropp hamnar i bakvikt. Jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen inne på banan, även om det blev exakt samma sak där på hindren (främst oxrarna då eftersom de sprången är längre). Vi lyckades i alla fall först ta oss igenom grundomgången felfritt, trots överhoppande och att jag fick hålla i mig 😉 Sen var det då dags för hennes första omhoppning någonsin, och eftersom situationen var som den var så gasade jag verkligen inte på, utan red en lugn omhoppning så vi skulle få så bra flyt som möjligt. Vi blev felfria även i omhoppningen och resultatet blev alltså en dubbelnolla! Kul att vi satte en dubbelnolla och jag är riktigt nöjd med både mitt och hennes kämpande banan runt.

Sammanfattningsvis så är jag mer nöjd med känslan jag fick på Boppen, men jag är också nöjd med hur jag anpassade mig och löste situationen med Bella. Jag är även supernöjd med hur hon löste situationen trots att hon var spänd. Hon tittade inget på hindren/omgivningarna, men var bara allmänt spänd helt enkelt, och det är helt okej eftersom hon inte har varit ute sen mars och trots allt inte har tävlat så mycket i sitt liv ännu. Nu har jag anmält mig och Bella till Falköping om 2 veckor där vi bara ska hoppa en 90 cm (bed. A) för att få mer rutin. Hoppas på att få en bättre känsla med bättre flyt där 🙂

En bild från igår! Tycker man ser tydligt vad jag menar här med att hon är spänd. Normalt sett har hon väldigt bra frambensteknik, men här överhoppar hon sig med kroppen/ryggen, men droppar ena frambenet. Söt och duktig är hon i alla fall ♥

/ Emma

Hej allihopa! Nu har jag varit hemma i några timmar, pustat ut och ska snart göra mig redo för Annas kalas ikväll 🙂 Här kommer en uppdatering om dagens tävling!

Som ni vet så har jag haft lite problem med Bella mentalt det senaste då hon har varit väldigt bitchig. Därför har jag lagt mycket tid på mentalträningen de senaste dagarna och mentaltränade henne både igårkväll (film på det kommer i onsdagens vlogg också) och imorse innan vi åkte. Det visade sig vara en bra plan, för hon visade på bitchigheter båda gångerna jag tog ut henne för att träna, men jag fick igenom allt väldigt bra och vi kunde åka till tävlingen med en bra kommunikation till varandra där hon kändes mjuk i psyket.

Hon var superfin på framhoppningen (även om läktaren var läskig) och tjurade inte mot en enda häst varken på framridningen eller framhoppningen. FRAMSTEG! Så skönt och ett bevis på att mentalträningen faktiskt hjälpte.

Inne på banan blev hon dock superspänd. Inte på hindren, utan det som var läskigast var alla funktionärer (det var väldigt många inne på banan) men trots detta hade jag med mig henne väldigt fint hela banan runt. Hon var dessutom riktigt framme för skänkeln (vilket också är ett bevis på att jag har fått igenom det jag behöver i mentalträningen) och hoppade kanon. Tyvärr rev vi ett hinder, så det blev inte någon omhoppning för oss. I anridningen mot det här hindret så skulle vi rida förbi en funktionär som flaggade, och denna tyckte Bella var läskig, så hon skuttade åt sidan och sen blev det väldigt vingligt innan hindret så hon var helt enkelt för obalanserad för att lyfta på tassarna ordentligt. Surt, men jag är ändå nöjd med rundan i sig.

Nu känner jag mig riktigt peppad inför de kommande tävlingarna! Jag är nöjd över hur jag red, och det fanns inget som jag hade kunnat göra annorlunda idag, eller ens iår, för att kunna ändra på dagens resultat. Det är alltid en skön känsla! Nu ska jag fortsätta att lägga mycket energi på mentalträningen så att yttre faktorer som dessa kan påverka oss mindre i framtiden. Målet är att de inte alls ska påverka oss i slutet av året… Vi får se om jag lyckas med det 😉 Bella är normalt sett en cool tjej, men det finns vissa grejer/miljöer som hon är väldigt känslig med och där hon nästan blir lite blockerad i skallen. Det vore skönt om vi kunde få bukt på det här problemet för då tror jag att allt kommer bli mycket enklare!

Jag älskar vår outfit för övrigt! Nästan allt vi har på oss kommer ifrån vår egen shop Hästhuset, med undantag Bellas läderutrustning och schabrak (som är från ES) 🙂

Nästa tävling blir om två veckor i Falbygden. Då ska jag hoppa både 90 cm och 1m. Jag har velat litegrann om jag ska vänta med 1m eller ta det redan nästa tävling, så jag frågade Sten (vår tränare) idag på tävlingen vad han tyckte att jag skulle hoppa. Han tittade på mig, suckade litegrann och sa “Men ja, det är väl klart att du ska hoppa en meter också!”. Han är nog lite trött på att jag ska vara så fjantig ibland 😉 Men jag håller med honom också: Det är klart att vi ska hoppa 1m! 90 cm känns superlågt så 1m lär inte bli några problem, och det är nog bra för både mig och Bella att känna att vi får en lite mer ordentlig uppgift. Detta blir då vår första 1m-start efter skadan, woho!

/ Emma

Nu är jag och Anna hemma från dagens tävling i Alingsås, som var årets sista för mig och Bella. Vi hoppade en 90 cm och startade vår första avdelning A någonsin.

Tyvärr gick det inte riktigt som jag hade trott/hoppats på, för hon var väldigt spänd idag. Hon var stissig redan när vi ledde henne, och inne på framridningen/framhoppningen tyckte hon att ett avspärrningsskynke var läskigt. Dock hoppade hon otroligt fint på hindren och var bra med mig, även om jag kände att hon var spänd.

Inne på banan var det otroligt mycket utsmyckningar vid hindren. Det låg stora julklappar vid hindren bland annat, och jag kände att hon spände till för det på banan. Jag försökte visa henne hindren/utsmyckningarna så gott jag kunde innan min start, men det hjälpte inte, utan hon hade nog behövt ha mer tid på sig.

De 3 första hindren flöt på ganska bra, även om jag kände en liten spändhet i henne. Hinder nummer 4 var ett räcke med ett färgglatt vågplank i. Jag kände att hon backade av på den distansen och kikade på hindret, så jag planerade att bara ta ett galoppsprång till på det relaterade avståndet. Bella tyckte dock hindret var för läskigt, så hon stannade faktiskt något galoppsprång innan hindret för att kolla på det. Hennes första stopp på hinder på det sättet, så jag blev lite förvånad eftersom hon normalt sett inte tittar på hinder. När vi styrde på det igen var det inga problem, men redan på nästa hinder blev det stopp igen. Det var väldigt läskiga julklappar vid sidan av hindret, så hon sprang åt sidan. Nästa gång vi styrde på så hoppade hon, även om hon fortfarande tyckte det var läskigt. Tillslut så sprang hon även åt sidan på hinder nummer 7, men hoppade det igen när jag styrde på.

Hon blev helt enkelt för spänd idag, och det blev väldigt mycket intryck för henne som hon nog inte var beredd på. Trots detta mindre bra resultat så är jag faktiskt inte besviken, för jag kände inte att jag kunde/borde ha gjort något annorlunda. Dessutom är jag jättenöjd med Bella, för hon kan inte hjälpa att hon blir spänd, utan vi får försöka jobba vidare för att underlätta liknande situationer i framtiden. Hon hoppade verkligen superbra idag! Antagligen det bästa hon har hoppat på tävling någonsin. Nu ska vi bara träna vidare! Kanske träna hemma på att hoppa hinder som det står grejer vid sidan av, typ murdelar, fodersäckar, block osv, så hon inte kommer tycka det är konstigt på tävling sedan. Sen såklart jobba vidare med henne mentalt så att tryckkänsligheten kan minska också, så hon är mer öppen för dessa lite mer annorlunda intryck 🙂 Ändå kul att ha ett specifikt problem/en morot att träna till.

Det är lätt att glömma bort att hon faktiskt fortfarande är bebis på många sätt. Hon är sent tagen och har inte varit ute på jättemycket tävlingar i sitt liv. Eftersom hon normalt sett är cool så blir det lite oförväntat när hon faktiskt känns spänd på riktigt, men hon är trots allt ett flyktdjur och det visar sig ibland. Jag får ta med mig den fina känslan jag hade i sprången idag, och ta med mig det fina flytet vi hade på förra tävlingen helt enkelt! Det känns för övrigt skönt att kunna få ett dåligt resultat utan att bli helt knäckt av det, utan snarare känna en förståelse för det. Nu börjar vinterträningen/vilan, och jag är taggad på 2020 med min älskade tjej 🙂

Det var kallt idag!
Sötnosen <3

/ Emma

Idag var det då dags för mig och Tage att tävla igen, på hemmaplan denna gång. Klubbmästerskapet i dressyr gick av stapeln!

Vi red en LB:1 som då var KM för privathäst i år, och på framridningen kändes han riktigt fin. Hade ett gött “gung” i steget, framme och kändes väldigt med mig. Men som vanligt “dör” han på banan. Jag struntade dock i det idag och körde på programmet ändå. Han var inte riktigt så spänd som i Gråbo, men spänd var han helt klart. Vi genomförde programmet utan några större konstigheter och fick 67,679% vilket överensstämde med min känsla. Vi hamnade på 2:a plats i klubbmästerskapet så vi fick en fin blå rosett med oss hem!

Jag är väldigt nöjd med Tage, för han gör alltid så gott han kan. Det är såklart lite tråkigt och kan kännas lite frustrerande att han “dör” som han gör på banan, men jag vet ju att det inte är för avsikt som han gör det, utan han är helt enkelt spänd. Det känns skönt(och tråkigt, haha) att säsongen är över för mig/oss nu, för nu går vi in i en träningsperiod istället. Han ska få några lite lugnare veckor i vinter(dock ingen helvila) och så ska jag träna så mycket mentalt jag bara orkar. Jag hoppas att det ska hjälpa honom att bli mer avslappnad över lag, men också på tävling.

Travar fram på framridningen.
Min fina kille!

Det var den söndagen det! Nu ska jag inte göra många knop. Kanske städa lite, och hjälpa pappa att byta däck på vårt släp, men that’s kind of it. Hoppas ni haft en bra helg!

/ Anna

Nu är jag hemma och duschad efter dagens tävling i Trollhättan. Riktigt hungrig också, så jag ska alldeles strax steka på ett gäng pannkakor och sen bara mysa med Siri 🙂

Dagens tävling gick i alla fall kanon! Vi hoppade 95 cm avd. B och var felfria! Dagen började dock sådär med att min kära häst inte ville gå på transporten utan bara stegrade och bitchade sig. En konsekvens av att hon inte är med mig i det mentala just nu, och då visar det sig direkt på lastningen. Håller innerligt tummarna för att vi får till en träning för Anna nu i veckan, för det behövs verkligen!

Som tur är kom vi fram till tävlingen i tillräckligt god tid för att jag skulle hinna gå banan ändå, och efter att ha lunchat och kikat på halva avd. A-klassen så var jag redo att sitta upp. Trots vår mentala dipp i hanteringen så skötte hon sig super hela dagen idag på tävlingen. Lugn och fin på framridningen, och framhoppningen skötte hon sig också på, fram till att hon tyckte att en häst kom för nära. Då gjorde hon ett litet utfall mot den, men ingen spark utan bara “hopp och hot”. Framridningen och hoppningen var väldigt liten med mycket hästar, så inte optimalt för henne såklart, men vi gjorde det bästa av situationen även om hon stod emot litegrann.

Inne på banan fick jag en mycket härligare känsla än på framhoppningen roligt nog. Det var en ganska klurig bana för unghästar då två svängar var ganska så rejält snäva, och jag noterade dem när jag gick banan eftersom Bella kan bli lite dåligt framme för skänkeln i just svängar. Skönt nog fick jag istället riktigt bra känsla i svängarna på banan! Hon var framme för skänkeln redan från start, och höll det hela banan runt. Däremot blev hon lite spänd på vissa ställen på banan. Bland annat tyckte hon att en gran som stod i ena hörnet var lite läskig, men hon gjorde inget annat än att snäva in i den svängen mer än jag beräknat. Sen stod hon emot lite till sista hindret också då hon nog kikade på något på det (hindren var lite jul-pyntade så det kan ha varit något sådant). I övrigt kändes linjerna grymt bra, och hon hoppade sjukt luftigt och fint. Dessutom är jag nöjd med min ridning hela banan runt. Jag höll mig till min plan och red beslutsamt och framåt hela tiden. Det är alltid lika skönt att känna att du har ridit så bra som du kunnat 🙂

Vi körde på en klassisk svart/vit/silvrig outfit 🙂

Nu känner jag mig riktigt taggad inför nästa vecka då hon ska gå sin första avd. A och (förhoppningsvis) få prova på lite svängar också. Mitt mål är att hålla lika bra fokus under den tävlingen så jag känner att jag har ridit så bra jag kunnat även då!

/ Emma