Skip to content

Planering och satsning

Focus 2019

Sist ut bland våra fyra hästar är Focus! Sist, men inte minst 😉

Jag vet att många av er som följer oss tycker att just Focus är så rolig att följa, och jag kan verkligen förstå det! Han vände upp och ner på min värld ganska snabbt när han kom in i mitt liv. Han är otroligt speciell. Har aldrig mött någon som honom förut.

Detta året ställde jag in mig på ganska snabbt skulle bli ett “mellanår” där vi fokuserade mycket på träning av både kropp och huvud. Eller ja, från början tränade vi bara kroppen. Vet tyvärr inte exakt när vi började med mentalträningen för Anna. Det har ju gått lite i perioder, för först fick vi hjälp att få honom att hoppa igen, men sen när vi fått hjälp med den biten kände vi oss nöjda(little did we know…) och sen tog jag kontakt med henne igen i början av året när jag kände att det inte var mycket som funkade mellan oss. Så glad över det beslutet!

Året har gått väldigt upp och ned, fram och tillbaka. I ärlighetens namn så är Focus svårast att sammanfatta, just för att allt är så luddigt. Vet att jag sagt det några gånger tidigare, men eftersom det krävs så mycket av mig och han är så svår så tror jag att jag glömmer bort mycket för att få plats med annat i hjärnan, haha…

Hur som helst. De dåliga perioderna har inneburit krångel på uteritter med stegringar, bockningar, tvärvändningar och backningar. Lite av detta har jag ju visat i en video relativt nyligen som ni ser här. Vi har också haft problem på banan. Han ville absolut inte gå i hela paddocken utan när vi närmade oss bortre delen så tvärvände han mot stallet. Vissa pass gick det att använda hela paddocken men då var han extremt spänd på bortre delen. Självklart har det varit frustrerande, för man vill ju gärna kunna utnyttja hela sin hemmabana utan problem, men det gick inte för vår del en stor del av året.

De bra perioderna har inneburit krångelfria uteritter, så avspända pass som han kan bjuda på i dagsläget på banan som möjligt och ridning i hela paddocken. Det har varit fantastiskt, och de bra perioderna har jag verkligen försökt att lagra i både minne och själ för att orka med de dåliga perioderna.

Utöver dessa upp- och ned-perioder så är de enda tävlingarna vi varit ute på två stycken klubbhoppningar. Den första var i april, och då hoppade vi en 30 cm helt felfritt. Var så himla stolt över honom! Han gjorde det enkelt och bra och det kändes inte konstigt över huvud taget. Den andra var i september, och den gick lite sämre. I 40 cm fick vi ett stopp på första hindret och sen gick resten av banan finfint. I 50 cm blev vi uteslutna, och jag tror helt enkelt det blev lite mycket för honom. Det råkade bli en väldigt lång framridning då tävlingen tog längre tid än jag tänkt, och då tror jag att energin tog slut i både huvud och kropp. Dock gjorde han det bra ändå.

Som ni vet så har vi också deltagit i våra första riktiga hoppträningar också! Bara det har varit en milstolpe som vi kan checka av. Helt otroligt roligt.

Sammanfattningsvis så har det här som sagt varit ett träningsrikt, och lärorikt år för oss. Jag tror att det har varit högst nödvändigt för vår framtid tillsammans. Hästen som jag köpte som projekt för att sälja vidare relativt snabbt har nog kommit för att stanna hos mig, haha. Vi har inte bråttom, utan allt får ta sin tid.

Nästa år är planen att fortsätta träna mycket mentalt för att få fler och fler pusselbitar på plats. Jag hoppas att vi ska kunna rida på enbart bett så småningom så vi kan komma ut på lite riktiga dressyrtävlingar igen. Det hade varit så roligt! Utöver det ska vi träna varierat, hoppa och försöka komma ut på lite pay and jumps. Vem vet, går allt skitbra kanske det blir hopptävling också? Jag vågar inte sätta upp några mål för det, men det hade såklart varit en stor bonus.

Tack för 2019 Focus, och tack för alla lärdomar. Nu hoppas jag att vi ska bli ännu bättre nästa år! <3

<3

/ Anna

Tages 2019

Då var det Tages tur i vår lilla årsresumé för hästarna!

Tage fyllde i år 19 år, och jag vet att jag för några år sedan lite halvt “tävlingspensionerade” honom då jag tyckte att vi var ganska klara med det. I början på året så var han dock så himla fin, så jag tänkte lite “varför inte?” med att åka ut på en tävling.

Sagt och gjort, anmälde mig lite spontant till en LC:1 som var den enda klassen som hade plats på Vänersborgs ryttarförenings tävling den 17e februari. Jag kände att jag egentligen hade velat rida en LB, men eftersom jag och Tage inte hade tävlat tillsammans på några år kände jag att vi inte var överkvalificerade för LC ändå. Den tävlingen knep vi vår första vinst tillsammans! Vi belönades med 72,96%. För mig så är alltid placeringar något extra, och absolut inget jag förväntar mig. Det var såklart extra roligt att vinna, och ett litet tecken på att vi faktiskt hade utvecklats tillsammans.

Bild efter prisutdelningen. Såklart med ett hjärta på rumpan också, hihi <3

Efter tävlingen fick jag såklart lite blodad tand, just för att Tage kändes så otroligt fin. Dock dröjde det två månader innan vi åkte på nästa tävling, och då blev det på hemmaklubben. Den 28e april red vi en LB:1 och lyckades knipa andraplatsen på 68,21%. Vet att jag även här kände mig väldigt nöjd.

Bild från banan på vår fina hemmaklubb!

Efter tävlingen på hemmaplan så skulle det dröja fyra månader innan vi kom ut på vår nästa tävling. Denna period blev lite av en “sommarträningsperiod” och jag tränade Tage för Miranda. Då insåg jag att jag inte kan rida med så otroligt lätt hand som jag gjort de senaste 12 åren, haha. Grejen med Tage är att han är känslig i munnen, men samtidigt får man själv inte bli för lätt, för då blir han inte sådär rund, energisk och härlig som han kan bli. Det tog någon träning innan jag hittade känslan och hur jag skulle rida. Plötsligt blev Tage ännu finare att rida.

Vi tränade på allt från halter till MSVC-rörelser, och Miranda tyckte att vi skulle starta det till hösten. Det hade ju varit något, att gå från LC till MSVC på samma år, haha. Han gjorde träningarna himla bra och var så rolig att rida. Vi tränade till och med på diagonalslutor, och det gjorde han också så bra.

Jag bestämde mig för att vi skulle tävla LA i augusti. 14 augusti var det dags, och då åkte vi till Floby för en kvällstävling. Han kändes fin på framridningen, men på banan blev han väldigt spänd. Han blev rädd för en sten, och bjudningen fanns inte alls där som på tidigare tävlingar. Vi red igenom hela programmet och även om han var seg tyckte jag att vi gjorde en ganska bra ritt. Vi kämpade hela vägen in i mål tillsammans! Ritten fick 61,52% och med de procenten hamnade vi precis utanför placering.

Snygg-Tage på framridningen i Floby.

Nästa tävling blev lite spontan, då vi blev “inslängda” i hemmaklubbens lag i div III. Vi startade en LB:1 i Gråbo den 28e september och den här tävlingen gick inte alls som planerat. Precis innan start blev Tage skrämd för några hästar och efter det blev han som apatisk. Jag red programmet fram till första galoppen, och där valde jag att utgå. Om Tage är seg på banan så brukar det alltid lossna lite vid galoppen. När jag kände att det inte blev så, så kändes det inte rätt att fortsätta. När jag fick se protokollet så hade vi fått fina poäng av domaren, så hon måste tyckt att jag vart väldigt konstig som utgick, haha… Kändes såklart inte roligt att göra det på en lagtävling heller, men hästen går alltid först.

Efter den här tävlingen så valde jag att börja mentalträna Tage också. Så glad för det! Anna såg direkt att han var väldigt introvert, och tar all stress inåt. Focus är precis tvärt om och visar gärna vad som är jobbigt för honom 😉 Därför är det också svårare med hästar som Tage, för de kan verka lugna och trygga men inåt har de en stor stress. Alla hästar är kanske inte sådana, men Tage är det.

Denna period blev han extremt tittig. Ute i skogen, på banan och ja, över allt. Inte så rolig period förstås, men hästar kan bli väldigt tittiga och stissiga när man gör en sådan stor förändring. Dock var det förstås en nödvändig förändring, så det var bara för mig att bita i det sura äpplet.

Sista tävlingen för året blev klubbmästerskapet i dressyr, den 24e november. Jag kände att det ändå kändes okej, eftersom det var på hemmaplan. Hade bestämt mig innan att om det inte kändes bra på banan så skulle jag utgå även här. Han var seg, men absolut inte så apatisk som i Gråbo, så vi genomförde programmet. Vi fick 67,67% och kom tvåa i KM. Roligt att avsluta tävlingsåret på ett mycket bättre sätt än i Gråbo. Var nöjd med min lille rödis!

Efter prisutdelningen på KM.

Sammanfattningsvis så har Tages och mitt tävlingsår varit bra! Vi har aldrig skördat placeringar som vi gjort i år på våra hela fem starter, haha. Nej, placeringar är såklart inte allt, men tack vare Focus så känner jag att jag och Tage har kunnat utvecklas mycket tillsammans, och det syns faktiskt i resultaten i år! Så himla roligt att Tage får lov att visa upp hur fin han är när matte gör rätt. Av fem starter var vi alltså placerade i tre av dem, om jag räknar både lokala starter samt klubbtävlingen.

Det har blivit mycket fokus på dressyr detta år med Tage, och inte så mycket hoppning för hans del. Självklart har vi ridit över bommar och småskuttat litegrann någon gång i veckan, men inte alls i samma utsträckning som tidigare år. Till nästa år vill jag få in lite mer hoppning. Kanske inte såpass mycket att vi kan komma ut och hopptävla också, men ändå lite mer, just för att Tage tycker det är så himla roligt.

Till nästa år ska vi också träna MYCKET mentalt med Tage. Förhoppningen är att han ska bli tryggare i sig själv, lita mer på mig och också bli tryggare på tävlingsbanan. I dagsläget är han ju inte riktigt det, utan tappar alltid bjudningen, mer eller mindre. Det hade varit så roligt att starta någon MSVC-klass med honom nästa år, men då måste också det mentala vara mer på plats. Vi får helt enkelt se, men jag hoppas att ännu fler saker lossnar för oss nästa år!

Det är så himla roligt att Tage fyller 20 nästa år, vi har då haft honom i 13(!) år och vi utvecklas fortfarande tillsammans. Så roligt. Tack Tage för detta året, jag hoppas att vi får många fler år tillsammans <3

/ Anna

Boppens 2019

Då var det dags för oss att göra en sammanfattning om hur Boppens 2019 har varit 🙂

Under 2019 så fyllde Boppen 22 år, och vi är tacksamma över att han har hållit såhär länge, och våran huvudsakliga uppgift över året har egentligen varit att hålla igång honom som vanligt. Han mår bäst av att röra ordentligt på sig, och det har han också kunnat göras under i princip hela året.

Som ni kanske vet så har Boppen varit en riktig olycksfågel genom åren. 2019 har vi dock haft tur med honom och den enda “skadan” han har haft var i höstas när han blev halt (antagligen pga ett sår) och fick vila i ett par veckor. Så himla skönt! Ifall 2020 blir lika skadefritt så är vi verkligen tacksamma.

Ni som har följt oss kanske minns att Boppen råkade ut för en illa sparkskada under hösten 2018? Han blev sparkad av en häst (som inte längre står hos oss) så att två benfragment i hans bog lossade från skelettet och bildade en ärrvävnad runt sig en bit ifrån själva benet. Vi ägnade därför hela hösten och vintern åt att rehabilitera honom, och därför tävlade han inte på många månader. Under våren började vi träna hårdare och även hoppa honom igen. Han kändes riktigt fräsch trots sin skada och ålder, så i maj startade Anna den första tävlingen med honom för året. Det gick toppen, och de knep en femteplacering 🙂

Anna & Boppen, nöjda efter sin första start på länge ♥

Då jag själv fokuserade mycket på Bella och hennes igångsättning och på sikt tävlingar så överlät jag tävlandet av Boppen till Anna i år. Hon hade ingen häst själv att hopptävla, och jag vet att hon tycker det är roligt. Under sommaren och hösten har hon och Boppen startat några tävlingar upp till 1m tillsammans med lite blandade resultat. Ibland är Boppen jätteslarvig, oavsett hur bra du som ryttare rider, och ibland så lyfter han fint på benen. Ofta blir det ett irriterande nedslag eftersom han inte är lika tacksam att hoppa som exempelvis Bella. De knep dock en fin tredjeplacering i Töreboda, där Anna red jättebra och Boppen såg superfräsch ut! Anna har fått en bra känsla på de allra flesta tävlingarna, vilket är roligt 🙂

Överlag har han alltså varit i kanonform för sin ålder större delen av året. I slutet av oktober så fick han dock sin lilla skada som jag skrev om innan, och efter den så har vi tagit det lite lugnare med honom. Förhoppningen är att han ska vara i toppform snart igen, men eftersom han är så stor och gammal så behöver han lite extra tid på sig ♥ Boppen kommer inte få någon vintervila på samma sätt som Focus och Bella, utan det mest hållbara för hans del är om han kan ridas ungefär som vanligt större delen av året 🙂

Så överlag ett bra år för vår gamle man, och vi hoppas på ett bra 2020 också ♥

♥♥♥

/ Emma

Kommande planer för Bella

På söndag vet ni om att jag och Bella ska dressyrtävla för första gången, vilket jag ser fram emot så mycket! Efter detta är det dock dags för oss att komma igång i hoppningen igen, och börja planera framåt. Jag tänkte skriva lite om våra kommande planer i det här inlägget.

Nästa vecka ska hon hoppas för första gången på över en månad. Jag kommer då att hoppa henne här hemma. Misstänker att hon kommer bli helt överlycklig över att äntligen få skutta igen, haha. Jag och Anna åker till Jönköping hela helgen (fredag – söndag) och kommer därför inte kunna rida. Smidigt nog så kommer Christin hit på fredag eftermiddag och behandlar Bella och en till häst. Perfekt timing, eftersom hästarna ska vila ett par dagar efter behandling. Bra också för Bellis att få några dagars vila eftersom hon nu har ridits lite mer intensivt ett tag. Efter detta är planen att jag ska komma igång och hoppa henne igen, och då även hoppträna för Sten varannan vecka.

Tävlingsmässigt så kommer vi att avsluta tävlingsterminen under de två sista veckorna i november under Trollhättans och Alingsås tävlingar. Perfekt, för då har jag gott om tid på mig att komma igång igen med Bellis.

Planen är att starta 95 cm avd. B med Bella i Trollhättan. Veckan efter det i Alingsås så tror jag faktiskt att jag kommer åka dit båda dagarna och hoppa en klass var, så det blir lite meetingkänsla av det hela. Jag är väldigt sugen på att starta avdelning A i 90 cm första dagen, eftersom vi är kvalade till det. Det hade varit intressant att rida en omhoppning (om vi är felfria i grunden såklart) för att se exakt hur mycket vi behöver träna på att svänga och gasa nu när hon blir “vuxen” nästa år 😉 Dag två kommer jag antingen att rida 95 cm eller 100 cm, beroende på hur träningarna innan har känts.

Det känns skönt att ha lite framtida mål som ligger lagom nära i tiden, så jag vet vad vi behöver träna till. Också bra tror jag att rida en start under två dagar, för att se hur hon tar det och hur det passar henne! Senare i vinter har jag tänkt att hon ska få vila helt från ridningen i kanske 2 veckor (kommer då bara promenera henne för hand) och sen blir det stärkande och uppbyggande inför vårterminens start. Även en equiterapeut-check hos Charlotta kommer det bli i början av nästa år. Jag är så tacksam över att jag ens kan sätta upp sådana här planer med henne! Det trodde jag verkligen inte förra vintern när hon skadade sig så illa…

Min underbara tjej ♥

/ Emma

Att träna på tills dressyrtävlingen

Om drygt en vecka ska jag och Bella rida våran första dressyrtävling tillsammans. Det blir min första på 2,5 år och Bellas första någonsin. Eftersom det blev en spontan anmälan till tävlingen, i kombination med att Bella efter sin metacambehandling enbart reds ut i skogen under några veckor så har vi i princip inte hunnit förbereda oss någonting. Jag har räknat ut att vi totalt kommer hinna med 5 pass på banan innan tävlingen, och nu har vi utfört 2 av dem. Under dessa två pass har jag kunnat känna av lite mer exakt vad vi behöver träna på, och det tänkte jag skriva om i det här inlägget. Självklart kan du inte göra några enorma förändringar på bara några pass, utan vår nivå ridmässigt är som den är, men visst hinner vi träna på att bli mer samspelta inom vissa områden fram till tävlingen 🙂

Nedsittning i traven. Ja, denna punkt kommer nog inte som en chock för er 😉 Dock får jag säga att nedsittningen känns ungefär 10 gånger enklare än vad jag trodde att den skulle göra. Får tacka mitt enorma slit på gymmet det senaste för det helt klart. Jag har inte suttit ner i traven sen jag tävlade dressyr senast, och det tar alltid tid att rida in sig på detta. I synnerhet i hoppsadel på en häst som är väldigt obekväm att sitta på, haha. Just nu känner jag att jag har en ganska bra grundsits i nedsittningen men behöver få till mitt grundproblem bättre, dvs få bak axlarna och hålla blicken uppe 🙂

Uppridningar. Seriöst, hur många hoppryttare tränar på just uppridningar på medellinjen med sin häst? Jag kan säga att jag inte är skyldig till detta i alla fall, haha. I uppridningarna blir hon lite vinglig och vet inte riktigt var hon ska ta vägen. I slutet av uppridningen när vi närmar oss kortsidan blir det som svårast. Jag behöver träna på att visa henne vägen i uppridningarna bättre helt klart 🙂

Halter. Att göra halt på Bella är inga problem, för hon lyssnar tillbaks fint. Däremot kan vi helt klart få bättre kvalitet i halterna. Som det ser ut idag vill hon gärna gå ur formen lite och håller inte ihop kroppen i halten. Alternativt att hon blir lite ivrig och vill gå iväg. Under förra passet upptäckte jag att om jag verkligen jobbar ihop traven precis innan halten så blev den mycket bättre. Logiskt såklart, men viktigt att jag inte glömmer bort det!

Fri skritt – galopp. I LC:1 så är det en väldigt kort sträcka där du snabbt ska ta dig från fri skritt till galoppfattning. Något som vi såklart inte har tränat på innan. Det har gått bättre än förväntat när jag har tränat, men framför allt upptagningen till mellanskritt kan bli bättre 🙂

Galoppfattningar och avbrott. Det klurigaste med programridning är som ni vet att rörelserna måste ske precis där det står i programmet, och inte när du känner dig bekväm med det som ryttare. Därför måste jag vara noggrann med att verkligen förbereda Bella för galoppfattningarna och avbrotten. Hon har lite olika svårigheter i de båda varven. Eftersom fattningarna sker på rakt spår i trav (som vi inte har jobbat med knappt tidigare) behöver vi träna ordentligt på det, men också att få henne att hålla galoppen hela vägen till hörnet och samtidigt få ett okej avbrott där. I högerfattningen är hon betydligt mer ihop men blir nästan lite “hoppig” in i fattningen. Däremot har hon gjort riktigt fina avbrott från galopp-trav i höger varv eftersom hon är mer ihop i kroppen här. I vänster varv har jag totalt motsatt problem, och därför är avbrotten det svåraste där.

Skritt-trav-övergångar. Dessa övergångar är Bella riktigt bra på skulle jag säga eftersom hon har så god energi. Däremot kan hon lätt bli för ivrig när hon ska trava efter att hon har skrittat, och vill nästan “kasta” sig in i en trav istället för att göra en mjuk övergång. Jag får se till att hålla ihop kroppen i övergången och ge en vääldigt liten skänkelhjälp först för att se ifall hon lyssnar på den.

Ja, detta är det konkreta som vi behöver öva på, och som jag kommer lägga mycket tid på. Utöver detta är vårat grundproblem att hon har svårt för att forma sig för innerskänkeln i speciellt vänster varv. Detta blir dock mycket bättre när jag har ridit en stund och de senaste passen har hon känts riktigt mjuk och fin i kroppen med stadig form. Jag har dock ingen aning om hon kommer kännas likadan på tävlingen, för hennes tryckkänslighet kan visa sig väldigt olika beroende på vart vi rider. Just nu hemma i paddocken är hon väldigt ridbar och fin, men ibland när vi åker iväg (främst i ridhus) så trycker hon såå mycket inåt och vill inte forma sig alls, i kombination med att formen blir sämre såklart. Jag får ta det som det kommer helt enkelt på tävlingen, men jobba på själva grundproblemet hemma 🙂

Hoppas ni tycker det är kul att följa mig och Bella i vår lilla “dressyrsatsning” 🙂 Även om hon är hopphäst så tror jag helt klart att jag ska se till att åka på minst en dressyrtävling/termin, just för att hålla min egen dressyrmotivation uppe. Dessutom nyttigt för då märker jag ifall vi utvecklas där eller inte. Just nu är jag sjukt peppad på dressyren med henne, och det kan jag tacka den blivande tävlingen för! Anna märker också skillnad på min ridning och det är roligt.

/ Emma

Scroll To Top