Planering och satsning

En blivande bebis

Som ni vet så är jag väldigt sugen på att ta ett föl av Bella. När jag ska göra detta vet jag inte, utan det sker när det passar. Hon är ju så ung så vi har verkligen ingen brådska. Nu ska jag bara njuta av att träna och tävla henne ett tag framöver så får vi se när det blir bebis 🙂

Bella har enligt mig många fina kvaliteter att avla vidare på. Hon har bra stam, bra hopp och ett väldigt bra psyke. Sen har hon också negativa sidor som jag gärna vill “minska ner på” hos ett kommande föl. Bland annat är hon väldigt grov/tung och ett framtida föl hade gärna fått vara nättare och mer högrest. Utöver detta är Bella inåttåad i fram, så en mer fördelaktig benställning där hade säkerligen också varit önskvärt.

Jag har börjat kika på hingstar för skojs skull, även om jag själv tyvärr inte alls är insatt i avel ännu. Det svåra med att betäcka Bella är att hon har så många kända/populära hingstar i sin stam. Hon är e. Boss som är en populär hingst med holländsk stam. Han har Indoctro (därav också Capitol I) och Nimmerdor bakom sig, och det känns nästan som om varenda jäkla hingst har det i tredje/fjärde led när jag letar efter någon passande 😉 Eftersom hon är byggd som hon är så letar jag efter en hopphingst som är nätt och högrest. Han får gärna också ha en bra gång då Bellas gångarter inte är de bästa, och sen är det såklart ett plus med god ridbarhet och fina språng.

Efter att ha kikat runt endel så har jag blivit helt kär i en hingst som är väldigt populär nu, nämligen Ike. Jag vet flera stycken som har betäckt med honom det senaste, och jag förstår verkligen varför. Han är både otroligt vacker och verkar inte ha några svagheter när det kommer till ridbarhet eller hoppning. Cillans föl är bland annat efter honom, och det känns som om han är en hingst som borde passa de flesta ston och ge trevliga föl.

Det enda kruxet med honom är att Bella har Capitol I i tredje led, och Ike har Capitol I i fjärde led. Jag är inte alls insatt i vad som räknas som inavel inom ridsporten, och det finns säkert olika åsikter om detta. Efter att ha läst på litegrann verkar Bella/Ike-situationen lugn ifall jag skulle vilja betäcka henne med honom. Just nu är jag väldigt sugen på det i alla fall eftersom han är hennes raka motsats när det kommer till de svagheter hon har, och jag tror att det fölet skulle kunna bli supertrevligt 🙂

Bild på Ike lånad från eklunda.com där han står 🙂 Så sjukt vacker kille!

Ni som är mer insatta i avel än vad jag är, hur tänker ni kring samma hingst i fjärde/femte led på mammans och pappans sida hos fölet? Har ni någon tumregel ni går efter när det kommer till hur tidigt samma hingst kan förekomma? Kanske har ni tips på andra hingstar som skulle passa Bella? 🙂 Kommentera gärna det ni vet så jag kan läsa på mer och lära mig mer!

/ Emma

Dressyr-Bella

Ni som följer mig på Instagram (emmaelfstrand) har redan fått den här nyheten levererad till er, men jag tänkte ta och skriva ett litet inlägg ändå om mina idéer jag har fått för mig 😉

I söndags på väg hem från tävlingen så kikade jag på kommande hopptävlingar, och insåg att det inte finns någon tävling som jag och Bella kan åka på förrän i slutet av november. Jag blev lite trumpen över detta, men å andra sidan är det bra att hon får lite hoppvila så vi hinner komma igång ordentligt igen efter hennes lugnare period. Eftersom hon inte ska hopptävla på 1,5 månad så kikade jag istället på dressyrtävlingar i vårat distrikt för att se vad det fanns för utbud. Då upptäckte jag att Essunga har en tävling den 27:e, och det fanns två platser kvar i LC:1. Därför anmälde jag oss spontant till den klassen!

De senaste veckorna har jag fått något sug på att ta med Bella ut på en dressyrtävling för skojs skull, för att se vad vi skulle få för procent. Jag gillar ju att ha tävlingar att träna till för att hålla min motivation uppe, och att vi är anmälda till en dressyrtävling innebär ju att jag måste gå in med 100% fokus och engagemang i dressyrridningen. Det är svårt att ha detta på Bella, för hon är verkligen hopphäst ända in i benmärgen, och tycker i ärlighetens namn att dressyr är jävligt tråkigt. Nu har vi dock hittat ett bett som hon går så himla mycket bättre på i dressyren jämfört med tidigare, så nu tycker jag att dressyrridningen börjar släppa mer. Bara att lyckas ha en mjuk, jämn kontakt i hyfsat stadig form ger mig mer motivation till dressyren.

Jag har ett major problem just nu: Jag kan VERKLIGEN inte sitta ner i hennes trav. Den är förjävlig att sitta i rent ut sagt, haha. Jag och Anna har sagt att vi ska prova Focus sadel på henne i veckan för att se om den ligger tillräckligt bra på henne. I så fall kommer jag nog att klämma i min röv och rida i den för att få bättre stöd till dressyrridningen. Som tur är så innebär ju LC:1 inga längningar, så i värsta fall får jag väl rida hyfsat långsamt för att orka ta mig igenom ett program 😉 Jag har nog inte tränat på nedsittning i traven på 2 år, när jag tävlade dressyr senast. Efter att jag fick mitt diskbråck i vintras så har jag varit extra försiktig med allt som innebär stötar/komprimering för min ryggrad, men nu har min rygg varit så himla bra det senaste så det borde inte vara några problem att börja träna på det igen nu under en period 🙂

Överlag så tror jag att det är bra även för “renodlade” hopphästar att ta sig ut på dressyrtävling då och då. Det ger dig ett rätt bra hum om vad du behöver träna mer på, och ifall du åker ut någon gång i halvåret märker du förhoppningsvis om ni höjer er nivå eller inte. Dessutom tänker jag att det är bra miljöträning för hästen att få se något helt annat än en hoppbana. Bella är ju stencool till de flesta (hittills) hoppmiljöer, så det ska bli spännande att se om hon är lika cool när det kommer till dressyrstaket och domarbås 🙂

Min eventuellt sista dressyrtävling innan det 2,5 år långa uppehållet 😉 Minns att jag var väldigt nöjd med Boppis på den här tävlingen! Får se om känslan blir detsamma med Bella, haha…

Ni som också har “renodlade” hopphästar, dressyrtävlar ni dem något emellanåt eller nöjer ni er med att träna? 🙂

/ Emma

Drömmen om ett ridhus

Jag och Emma är otroligt nöjda vår gård som hästarna(och Emma, hehe) står på, och vi har tillsammans med våra föräldrar byggt upp det till vad det är idag. Mycket är renoverat men vi har också byggt till lösdriften/carporten. Det är dock en sak vi saknar på gården, nämligen ett ridhus. Ja, det är väl säkerligen allas dröm här i livet? Ett ridhus hade gjort vår fina lilla gård så komplett!

Jag och Emma rider ute året runt, vilket såklart har sina fördelar, men också nackdelar. Det blåser nästan alltid här, vilket kan vara väldigt påfrestande för oss tvåbenta när man är ute länge. Nederbörd är ju också en faktor, men det klarar man sig ändå med så länge det inte kommer massor på en och samma gång eller i kombination med blåst. På vintern är det emellanåt riktigt jobbigt att fixa till paddocken så den är ridbar. När det är kallt och snötäckt går det fint att fixa, men när det är regnigt och isigt så är det typ omöjligt… Tänk då att ha ett ridhus på gården att rida i istället? Åh, DRÖM!

Jag vet också att vi är sjukt bortskämda med att ha ridskolans ridhus bara fem minuters bilresa från vår gård, men vi kan såklart inte sluta drömma om ett helt eget ridhus bara för det. Dels hade vi sparat in så mycket tid, men sen är det också lite riskfyllt att åka med hästarna när väglaget är som värst.

Jag har googlat och nördat ner mig i olika material och alternativ. Kollat sargar, klurat på innermått och hur “planlösningen” ska vara. Har ännu inte gjort någon ritning, men ska faktiskt sätta mig och göra det någon dag. Tänker att har man en färdig ritning så är man ju närmre ett ridhus än om man inte har en ritning, oavsett om det ligger en vecka eller 20 år framåt i tiden 😉 Någon gång SKA det stå ett ridhus på gården, det har jag bestämt! Hehe.

Nu vill jag höra, har ni ridhusdrömmar? Vad drömmer ni om för material, storlek, smarta detaljer? Ni som har ridhus – hur ser det ut? Vad gillar ni och vad gillar ni inte med det? Kan inte ni skriva alla tankar, vore så roligt att höra! 🙂

/ Anna

Planer för den här veckan

God morgon allihopa! Hoppas ni är taggade på en ny vecka 🙂 Den här veckan blir faktiskt relativt lugn för oss, vilket är skönt då vi har haft så himla mycket i några veckor nu. Det enda som vi ska iväg på är sista omgången av div III i hoppning på söndag med Boppen. Efter det får det minsann bli några veckors tävlingsuppehåll, för nu har det blivit för många tävlingar det senaste 😉

Nu i veckan har vi inget planerat förutom mentalträning med hästarna på onsdag. Idag ska vi spela in en video, och då har vi redan båda filmerna för veckan inspelade. Så skönt! Jag tror dock att vi ska se till att spela in ännu en video för att ligga lite i förväg till nästa vecka, då Bella och Focus både ska till tandläkaren och på sadelkoll, vilket kommer ta lite tid. Utöver detta borde jag också ha tid till att ta ikapp allt jag ligger efter med. Kommer kännas så skönt att vara i fas igen 🙂 På tisdag ska jag till naprapaten igen för att kolla till ryggen. Det känns som om jag var där typ förra veckan, men det är 6 veckor sedan sjukt nog. Tror jag kommer kunna ha lite längre intervall till nästa besök nu, för min rygg känns oförskämt bra, och även min egna träning känns bara bättre och bättre!

/ Emma

Motiverade!

Både jag och Anna känner oss otroligt motiverade till hästeriet just nu, vilket är helt underbart. Jag tror att alla som håller på med hästar kan hålla med om att motivationen går upp och ner hela tiden, och i svackorna gäller det bara att hålla ut, för det får du igen senare. Nu är hösten här, vilket ofta känns som en nystart för många. För vår del är det skönt med svalare väder så det blir enklare att träna hästarna, och bara det är en motivationsboost.

Jag hade det väldigt tufft under förra senhösten/vintern och tidigare i vår. Bella skadade sig i november, och jag visste inte om hon ens skulle bli ridbar igen. Jag själv fick mitt diskbråck en månad senare, vilket såklart krävde endel rehab och innebar ovisshet. Jag hade dock tur att jag blev skadad just när min häst också stod skadad. Hade jag skadat mig nu så skulle det kännas otroligt surt.

Hela våren gick ut på att ibland få upp hoppet, och ibland tappa det helt. Bellas rehabilitering gick verkligen fram och tillbaka. Även om veterinärerna/vår equiterapeut hade sagt det så blir det såklart svårt att hantera. Det var inte förrän tidigt i somras som jag faktiskt vågade lita på att vi skulle komma tillbaks igen. Nu är vi anmälda till vår första 100 cm-klass igen efter skadan, och det känns helt fantastiskt.

Det roliga just nu är att alla hästar känns så fina och går så bra! 22-åriga Boppen känns dunderfräsch, och detsamma med 19-åriga Tage som är i sitt livs form. Han känns så bra att Anna antagligen kommer debutera MSV:C på honom så småningom! Focus går också bättre och bättre, och Anna har köpt en hoppsadel så hon kan känna sig mer säker i hoppningen och utveckla honom där. Även om Bella och jag har en jäkla svacka mentalt att ta oss ur så känner jag att det inte gör så mycket. Jag ser det snarare som en utmaning, och tänker att när vi har gjort det så kommer såå mycket att släppa, både i ridningen och hanteringen.

Jag tror att jag lyckas hålla uppe motivationen eftersom hon sköter sig så bra när det väl gäller, dvs när vi är iväg och tränar/tävlar. Där är hon helt outstanding! Jag har aldrig tidigare mött en häst som är så säker på sin uppgift och som vet när den ska leverera och fokusera. Det blir otroligt motiverande att åka ut och tävla på en sån häst, där du vet att ifall jag rider bra, då är vi felfria. Rider jag dåligt, är vi antagligen inte det. Beviset på om du gör rätt eller fel kan inte vara tydligare! Nu ska jag lära mig att vara så fokuserad och beslutsam att jag kan rida bra hela tiden (eller så gott som hela tiden).

Eftersom jag är så motiverad till att bli en bättre ryttare så är jag också extremt motiverad till min egen träning och att äta en bra kost just nu. Jag märker att min form hela tiden blir bättre och bättre, och snart tror jag att jag kommer vara starkare än någonsin! Dessutom känner både jag och Anna oss riktigt fräscha i kroppen just nu med våra normalt sett kassa höfter, men vi får väl se hur länge det håller. Med höst/vinter och kyla brukar ju smärtan också komma. Därför får vi njuta så länge det varar, och bara försöka äta och träna så bra vi kan för att lyckas hålla nere smärtan!

Hur är er motivation till hästarna nu? Jobbar ni på något speciellt? 🙂

/ Emma