Skip to content

Okategoriserade

Bellas 2019

Jag och Anna tänkte skriva en årsresumé här på bloggen för varje häst, och sammanfatta dess år hos oss. Först ut är Bella!

I början av 2019 stod Bella skadad, efter att ha gjort någonting i hagen i mitten av november som orsakade en diskdegeneration i hennes ländrygg på vänster sida. Denna typ av skada är ganska oberäknelig vad jag har förstått, och veterinärerna informerade oss om att det i det här läget var oklart hur Bella skulle hålla i framtiden. Kanske skulle hon inte kunna ridas över huvud taget, kanske skulle hon kunna fungera som tävlingshäst igen… Vi fick helt enkelt vänta och se!

Av den anledningen så var början av 2019 ingen hit för varken oss eller Bella. Hon gick i hagen och sattes sedan igång genom enbart markjobb med promenader och tömkörning. Detta gjorde hon bra. Senare under vintern blev det dags för oss att sitta upp på henne igen. Då jag själv hade fått diskbråck och var skadad i min rygg på samma ställe som Bella så rekommenderade vår equiterapeut att Anna skulle sköta ridningen av Bella tills jag blev bättre. Detta eftersom jag var så skev och vi ville undvika att denna skevhet skulle påverka Bella.

Anna gjorde detta jobb med bravur, och Bella kom igång mer och mer i ridningen. Däremot var hon tjurig och dåligt framme för skänkeln på ridbanan under hela våren, och det var såklart jobbigt för oss. Ute i skogen var det inga problem, men på ridbanan så ville det sig inte. Hon tjurade endel i galoppen samt i början av ridpassen, men blev oftast fin efter en stunds ridning. Hon kunde också få lite “sadeltvångsliknande symtom” vid uppsittning. Detta beteende var något som oroade oss lite, eftersom vi inte visste om det berodde på att hon fortfarande hade ont, eller om det var muskelminne/något liknande som satt kvar. Våra veterinärer och vår equiterapeut försäkrade oss dock om att detta inte var ett speciellt konstigt beteende efter hennes skada, och att en häst som har ont inte blir så mycket bättre i ridningen på samma ridpass.

Sagt och gjort, vi kämpade på med ridningen och igångsättningen efter skadan, även om det kändes segt. I samma veva började vi mentalträna för Anna, vilket har gett oss massor. Min första aha-upplevelse jag fick med Bella var efter att hon hade förstått jojo-leken (där du ska rygga hästen genom att skaka på repet och sedan få hästen att gå framåt när du ber den om det). Innan vi hade tränat på detta så var det omöjligt att rygga Bella under ridpassen. Det kändes inte som om hon förstod vad jag menade över huvud taget. När jag testade nästa ridpass (efter mentalträningen) så kunde hon helt plötsligt rygga ganska bra, utan att vi hade fått någon ridmässig träning på rörelsen. Jag blev så chockad över resultatet, och förstod att detta är något som jag måste fortsätta med!

Vi började skutta små hinder under våren, och i juni red vi vår första hoppträning igen efter skadan. Under den här tiden så kändes hon fortfarande lite sådär i ridningen. Hon var ganska dåligt framme för skänkeln fortfarande och det hela kändes bara lite… segt. Det var jätteroligt att vi kunde hoppa igen, men samtidigt var det lite frustrerande att hon inte kändes som hon gjort tidigare.

Under sommaren började hon kännas bättre och bättre, och i augusti var vi redo för våran första tävling igen, vilken gick superbra! Däremot hade jag fruktansvärda problem med henne mentalt under sommaren/början av hösten. Hon testade mig i ridningen, både hemma och på tävling. När vi var i Mariestad i slutet av augusti och tävlade så betedde hon sig riktigt svinigt på framridningen. Då höll hon på att resa sig, sparkade, tjurade och ja… hon testade mig verkligen, så att säga.

Med mycket arbete både ridmässigt och mentalt så har dock de senaste månaderna med Bella varit helt fantastiska! Visst, hon är lite jobbig i hanteringen just nu. Det visar sig i att hon inte vill komma in från hagen, inte vill gå på transporten, inte vill gå in i paddocken osv. Det är dock inte i närheten av så jobbigt som det var i somras, eftersom ridningen fungerar superbra nu, vilket den INTE gjorde då 😉

Rent ridmässigt så har hon aldrig varit så fin som hon är nu! De senaste två månaderna så har hon blivit så mycket mer framme för skänkeln och blivit otroligt positiv till allt arbete. Inget krångel på ridbanan, utan både hon och jag har varit supermotiverade även till dressyren, som normalt sett inte är Bellas favoritsyssla 😉 I hoppningen känns hon också bättre än någonsin, och jag känner att hon bara blir mer och mer stark och balanserad för varje vecka. Just nu känns helt enkelt allt förutom det mentala superbra, och jag är så taggad på att jobba vidare med min tjej inför 2020:s tävlingar!

Överlag får jag säga att 2019 har varit ett år med väldigt mycket ups and downs med Bella. Detta förvarnade veterinärerna oss för också, men nu när vi har tagit oss igenom all rehabilitering och hon är i toppform igen så känns allt grymt bra! Jag är tacksam över att hon faktiskt kan fungera så som hon gjorde innan skadan, så vi kan jobba vidare tillsammans. Hon är en så otroligt rolig häst att jobba med, samtidigt som jag kan bli galen på hennes humör ibland 😉 Jag tror och hoppas att 2020 kan bli vårat år, och att vi kan få mer medvind då. Det ska bli kul att starta vuxenklasser med henne i hoppning, och jag ser även fram emot att jobba på hårt med dressyren för att kunna utvecklas och tävla med bra resultat även i den grenen.

Målet är att starta LB i dressyr till våren, och LA till hösten!

Hoppas ni tycker att detta inlägg har varit roligt att läsa! Gällande hoppningen så har jag inga höjder/mål, utan det enda jag vill är att vi ska ha roligt tillsammans, och så tar vi resten som det kommer. Pga hennes skada så vill jag absolut inte stressa på något vis, utan det enda jag önskar är att vi båda ska kunna njuta tillsammans på tävlingsbanan 🙂 Ett mål jag har för 2020 är dock att få henne mer liksidig. Jag vill stärka upp hennes svagare högra bakben, och få märkbara resultat av detta i ridningen och hennes hållbarhet. Ett roligt mål att jobba med! Sen är ett annat mål såklart att vi ska bli mer samspelta och att den mentala biten ska fungera bättre. När hon har sin vintervila kommer jag att jobba extra mycket med mentalträning, och det ser jag fram emot 🙂

/ Emm

Svar på söndagsfrågor

Hur beter sig Bella i hanteringen som gör att det blir ett problem?
Vad använder hon för knep för att försöka ta över ledarrollen? Har hon varit så hela tiden hos er eller har det kommit smygande?

Hon gör flera olika grejer, men bland annat så tjurar hon, vill inte gå dit jag vill gå, reser sig, vill inte gå på transporten, och ska allmänt testa gränserna. Hon har inte varit så hela tiden, utan det är något som kom smygande efter att vi hade haft henne i 4-5 månader kanske. Sen har det varit betydligt värre mot vad det är nu så att vi även hade stora problem i ridningen, men jag vet också att bara jag lägger ner mycket tid på mentalträning så är detta ett problem som löser sig 🙂

Vilken känd häst kommer ni aldrig att glömma?
Levisto Z! Han tog både mig och Anna med storm med sitt söta ansikte och härliga gångarter och språng. Åh, han ser verkligen ut som en sagohäst.

använder ni fortfarande barfotaskor på era hästar?
Yes! Tage, Focus och Boppen har barfotadojor bak vid behov 🙂 Vi väntar på ett paket med nya boots inför vintern som ska bli spännande att testa! Kan återkomma mer om det i ett inlägg när de landar hos oss.

Hur många träns har ni?
Vi har 6 stycken! Boppen och Tage har var sitt, Focus har ett som är tänkt att bli hans “bett-träns” och sen ett som jag ska ha det bettlösa på och Bella har också två, ett med bett och ett med bettlöst. Tycker det är onödigt att ha en massa träns, men det är skönt att ha två med bettlöst på för att slippa byta 🙂

Vad har ni för körkortsbehörighet och vad har ni för transport, är den bra? ☺️
Skrev ett inlägg om vad vi har för transport HÄR som du kan läsa! Både jag, Anna och pappa har BE-körkort som vi tog i början av 2016. Kändes lika bra att ta BE än att ta utökat för vår del 🙂 Nöjda över det valet!

Vilka bett rider ni på? Hur vet man vilken storlek man ska ha på bett?
Tage och Boppen har “vanliga” tredelade tränsbett. Focus rids på “Julia” från Fager Bits, kombinerat med bettlöst än så länge. Bella har antingen “Carl” från Fager i dressyr och “Oscar” från Fager i hoppning. Bettstorlek är inte helt lätt, men oftast väljer många för stora bett för sina hästar. Det absolut bästa är att kolla med din hästtandläkare vad hen rekommenderar för storlek!

I videon där ni berättar om Tages historia, nämner ni en tränare som hade “elaka metoder” mm.
Hur tänker ni kring hela denna byta tränare situationen?
Hur sa ni till er “elaka” tränare att ni inte ville fortsätta?
Tycker ni man bör säga sanning som att man tycker att personen gör hästen illa eller komma på nått annat?
Vet att Emma (kanske Anna?) har hållit en del träningar, skulle du ta illa upp om någon sa att de inte ville fortsätta träna för dig?

Det är så otroligt längesen som vi tränade för den här tränaren, så jag minns knappt hur det hela gick till… Jag vet att vi bytte till en tränare som kom till ridskolan och tränade, och det kan hända att vi nämnde något om det. Att det skulle bli enklare för oss att träna för denne på ridskolan då vi stod uppstallade där eller något liknande.
Hade vi tränat för någon med tveksamma metoder i dagsläget hade vi avslutat lektionen och tackat för oss på en gång. Sagt att “det här är ingenting som vi vill stödja” och gått ut, helt enkelt. Då var vi unga och osäkra och visste inte bättre tyvärr, så då var det såklart inte så enkelt att bara dra.
Nu håller inte vi träningar längre, men hade någon sagt att denne inte vill fortsätta träna för oss hade vi absolut inte tagit illa upp. Det kan ju vara många saker som påverkar. Antingen att det är långt att åka, att personkemin inte stämmer eller att man vill testa något annat. Det behöver inte vara några “hard feelings” för det 🙂

Sån trumpen tjej, haha ♥

/ Emma

Uteritt, möte och packning

Glad fredag på er! Ska ni hitta på något roligt i helgen? Eller blir det jobb kanske? Jag och Emma har en dubbel tävlingshelg på G, vilket ska bli roligt. Vi har sett fram emot denna helg!

Idag hjälpte vår kompis Gabbi oss att rida ut på Focus, Boppen och Bella. De skötte sig hur bra som helst, inga krångligheter från Focus sida och de var pigga och glada. Focus var nästan lite för pigg, haha. Stark som tusan blev han. Såklart roligt, men det är inte lätt att bryta av till trav från galopp när han är sån 😉 Gabbi red Boppen och Emma Bella. I skrivande stund är det lunchtid och pappa har sagt att han ska rida Tage, så jag hoppas han gör det och jag hoppas att det kommer gå fint. Tage kan ju vara lite lurig, och gärna mot pappa också… Haha, skithäst <3 Tur pappa är van 😉

Utöver ridning och jobb så har vi också putsat och packat till helgens tävlingar. Emma ska hopptävla imorgon, och jag dressyrtävla på söndag. Har för visso inte packat mina grejer, men putsat i alla fall, så det bara är att packa när vi kommer hem från Emmas tävling imorgon. Emma och Bella ska hoppa en 95 cm avd B och jag och Tage ska rida LB:1 på hemmaplan på söndag. Det är klubbmästerskap i dressyr, så vi passar på att vara med. Ska bli roligt, han har känts så himla fin i veckan!

Kl 15.00 ska vi på möte angående vår podd. Vi ska se om vi kan få en personlig jingel samt om vi kan få tag på några inspelningsmöjligheter. Spännande! Hoppas det kan gå i lås så vi kan dra gång snarast 🙂

Min fina Tagis <3

/ Anna

Hällregn och dressyr

God kväll på er! Idag har det totalt spöregnat från morgon till efter lunch, och sen slutade det tack och lov. Vi skulle egentligen skuttat några av hästarna men fick skjuta på det.

Tack och lov så var paddocken stabil trots all nederbörd det senaste! Vi bestämde oss för att rida dressyr på hela gänget. Bella och Focus var först ut och Emma och Bella red igenom programmet inför tävlingen. Det gick toppenbra! Självklart är hon inte tillräckligt stark för att göra saker “perfekt” men jag är så impad över hur bra hon och Emma gör det. Tror det är supernyttigt att ha ett specifikt mål för de båda. Mycket mer motiverande! Focus var så fin!! Det var en glad överraskning då han var superkrånglig igår och då förväntade jag mig samma visa idag, Haha. Men icke! Vi tränade på lite galoppombyten men just den biten gick kanske inte toppenbra… Nåja, vi lär oss tillsammans!

Tage var spänd idag, men ändå fin. Ihop i kroppen och spänstig. Vi tränade förvänd galopp och galopp-trav-övergångar. Emma red Boppis men han var också väldigt spänd idag. Han var dock fin utöver det, men som sagt väldigt spänd.

Emma och Boppis idag! Solen bröt till och med igenom på eftermiddagen sen.

Nu ska jag strax plocka upp tvätt(kanske tråkigaste sysslan haha) och sen ska jag laga lite mat. Hoppas ni har en fin kväll!

/ Anna

Svar på fråga: kroppskomplex

Hur tänker ni kring kroppskomplex? Känner ni er någon gång ”för stora” för era hästar? Jag börjar känna mig för stor för min favoritponny och vet inte vad jag ska göra. :/

Åh, vad tråkigt att du känner så!
Jag och Emma har väl nästan aldrig ridit ponny direkt, förutom lite grann på ridskolans ponnyer. Där kan jag inte minnas att jag eller Emma kände oss för stora någon gång, men jag minns att jag tyckte att det var tråkigt när jag växte ur ridskolans B-ponnys.

Sen vi skaffade vår första häst så har det varit stor häst, så just den biten har vi inte direkt hamnat i. Dock har vi haft kroppskomplex på andra vis, och blivit kallade för både det ena och det andra under vår uppväxt vilket såklart har fått en att må dåligt.

När det kommer till storlek på häst/ponny så tänker vi lite såhär: kan du som ryttare rida hästen korrekt och i balans, så gör det heller ingenting om du i själva verket kanske är lite “för stor” för den.

Ibland får man nog också inse att man växer ur hästar också, även om det är så himla tråkigt och jobbigt att inte kunna rida sina favoriter längre. Som tur är finns det ju andra sätt att ändå kunna umgås med dem! Nu förstår jag att det kanske är svårare med en ridskoleponny, men annars kan man ju trickträna, longera, promenera, tömköra och träna lekar på marken.

/ Anna

Scroll To Top