Skip to content

Bellas 2019

Jag och Anna tänkte skriva en årsresumé här på bloggen för varje häst, och sammanfatta dess år hos oss. Först ut är Bella!

I början av 2019 stod Bella skadad, efter att ha gjort någonting i hagen i mitten av november som orsakade en diskdegeneration i hennes ländrygg på vänster sida. Denna typ av skada är ganska oberäknelig vad jag har förstått, och veterinärerna informerade oss om att det i det här läget var oklart hur Bella skulle hålla i framtiden. Kanske skulle hon inte kunna ridas över huvud taget, kanske skulle hon kunna fungera som tävlingshäst igen… Vi fick helt enkelt vänta och se!

Av den anledningen så var början av 2019 ingen hit för varken oss eller Bella. Hon gick i hagen och sattes sedan igång genom enbart markjobb med promenader och tömkörning. Detta gjorde hon bra. Senare under vintern blev det dags för oss att sitta upp på henne igen. Då jag själv hade fått diskbråck och var skadad i min rygg på samma ställe som Bella så rekommenderade vår equiterapeut att Anna skulle sköta ridningen av Bella tills jag blev bättre. Detta eftersom jag var så skev och vi ville undvika att denna skevhet skulle påverka Bella.

Anna gjorde detta jobb med bravur, och Bella kom igång mer och mer i ridningen. Däremot var hon tjurig och dåligt framme för skänkeln på ridbanan under hela våren, och det var såklart jobbigt för oss. Ute i skogen var det inga problem, men på ridbanan så ville det sig inte. Hon tjurade endel i galoppen samt i början av ridpassen, men blev oftast fin efter en stunds ridning. Hon kunde också få lite “sadeltvångsliknande symtom” vid uppsittning. Detta beteende var något som oroade oss lite, eftersom vi inte visste om det berodde på att hon fortfarande hade ont, eller om det var muskelminne/något liknande som satt kvar. Våra veterinärer och vår equiterapeut försäkrade oss dock om att detta inte var ett speciellt konstigt beteende efter hennes skada, och att en häst som har ont inte blir så mycket bättre i ridningen på samma ridpass.

Sagt och gjort, vi kämpade på med ridningen och igångsättningen efter skadan, även om det kändes segt. I samma veva började vi mentalträna för Anna, vilket har gett oss massor. Min första aha-upplevelse jag fick med Bella var efter att hon hade förstått jojo-leken (där du ska rygga hästen genom att skaka på repet och sedan få hästen att gå framåt när du ber den om det). Innan vi hade tränat på detta så var det omöjligt att rygga Bella under ridpassen. Det kändes inte som om hon förstod vad jag menade över huvud taget. När jag testade nästa ridpass (efter mentalträningen) så kunde hon helt plötsligt rygga ganska bra, utan att vi hade fått någon ridmässig träning på rörelsen. Jag blev så chockad över resultatet, och förstod att detta är något som jag måste fortsätta med!

Vi började skutta små hinder under våren, och i juni red vi vår första hoppträning igen efter skadan. Under den här tiden så kändes hon fortfarande lite sådär i ridningen. Hon var ganska dåligt framme för skänkeln fortfarande och det hela kändes bara lite… segt. Det var jätteroligt att vi kunde hoppa igen, men samtidigt var det lite frustrerande att hon inte kändes som hon gjort tidigare.

Under sommaren började hon kännas bättre och bättre, och i augusti var vi redo för våran första tävling igen, vilken gick superbra! Däremot hade jag fruktansvärda problem med henne mentalt under sommaren/början av hösten. Hon testade mig i ridningen, både hemma och på tävling. När vi var i Mariestad i slutet av augusti och tävlade så betedde hon sig riktigt svinigt på framridningen. Då höll hon på att resa sig, sparkade, tjurade och ja… hon testade mig verkligen, så att säga.

Med mycket arbete både ridmässigt och mentalt så har dock de senaste månaderna med Bella varit helt fantastiska! Visst, hon är lite jobbig i hanteringen just nu. Det visar sig i att hon inte vill komma in från hagen, inte vill gå på transporten, inte vill gå in i paddocken osv. Det är dock inte i närheten av så jobbigt som det var i somras, eftersom ridningen fungerar superbra nu, vilket den INTE gjorde då 😉

Rent ridmässigt så har hon aldrig varit så fin som hon är nu! De senaste två månaderna så har hon blivit så mycket mer framme för skänkeln och blivit otroligt positiv till allt arbete. Inget krångel på ridbanan, utan både hon och jag har varit supermotiverade även till dressyren, som normalt sett inte är Bellas favoritsyssla 😉 I hoppningen känns hon också bättre än någonsin, och jag känner att hon bara blir mer och mer stark och balanserad för varje vecka. Just nu känns helt enkelt allt förutom det mentala superbra, och jag är så taggad på att jobba vidare med min tjej inför 2020:s tävlingar!

Överlag får jag säga att 2019 har varit ett år med väldigt mycket ups and downs med Bella. Detta förvarnade veterinärerna oss för också, men nu när vi har tagit oss igenom all rehabilitering och hon är i toppform igen så känns allt grymt bra! Jag är tacksam över att hon faktiskt kan fungera så som hon gjorde innan skadan, så vi kan jobba vidare tillsammans. Hon är en så otroligt rolig häst att jobba med, samtidigt som jag kan bli galen på hennes humör ibland 😉 Jag tror och hoppas att 2020 kan bli vårat år, och att vi kan få mer medvind då. Det ska bli kul att starta vuxenklasser med henne i hoppning, och jag ser även fram emot att jobba på hårt med dressyren för att kunna utvecklas och tävla med bra resultat även i den grenen.

Målet är att starta LB i dressyr till våren, och LA till hösten!

Hoppas ni tycker att detta inlägg har varit roligt att läsa! Gällande hoppningen så har jag inga höjder/mål, utan det enda jag vill är att vi ska ha roligt tillsammans, och så tar vi resten som det kommer. Pga hennes skada så vill jag absolut inte stressa på något vis, utan det enda jag önskar är att vi båda ska kunna njuta tillsammans på tävlingsbanan 🙂 Ett mål jag har för 2020 är dock att få henne mer liksidig. Jag vill stärka upp hennes svagare högra bakben, och få märkbara resultat av detta i ridningen och hennes hållbarhet. Ett roligt mål att jobba med! Sen är ett annat mål såklart att vi ska bli mer samspelta och att den mentala biten ska fungera bättre. När hon har sin vintervila kommer jag att jobba extra mycket med mentalträning, och det ser jag fram emot 🙂

/ Emm

2 Kommentarer

  1. Linnea den 11 dec 2019 10:28 kl 10:28

    Hur har ni arbetat för att få mer framåtbjudning? Något speciellt knep eller mest tragglat på? 🙂

    • Systrarna Elfstrand den 12 dec 2019 07:18 kl 07:18

      Det har kommit mer och mer ju mer mental träning vi har lagt in för henne faktiskt! 🙂 Dels det och styrka tror jag hjälpt Bella väldigt mycket när det kommer till framåtbjudningen.



Kommentera





Scroll To Top